Jesaja 65 SKB

1. Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig; jag fanns för dem som inte sökte mig. Jag sa: ”Här är jag, här är jag” till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn.

2. Jag har sträckt ut mina händer alla dagar till ett upproriskt folk, som vandrar på vägar som inte är goda, [som vandrar] efter sina egna idéer och tankar,

3. ett folk som provocerar mig rakt upp i ansiktet hela tiden, som offrar i trädgårdarna och bränner rökelse på tegelstenar.

4. De sitter bland gravarna och bor i gravkamrarna, de äter griskött [orena djur, se 3 Mos 11:7; 5 Mos 14:8], och buljongen av det oätliga är i deras grytor.

5. De säger: ”Stå för dig själv, kom inte nära mig, för jag är heligare än du.” Dessa är röken i min näsa, en eld som brinner hela dagen.

6. Se, det står skrivet inför mig: Jag ska aldrig vara tyst, utan löna dem, ja, jag ska verkligen löna dem rakt i deras sköte.

7. Era egna överträdelser och era fäders överträdelser tillsammans, säger Herren (Jahve), vilka ni har offrat över bergen och hädat mig med över kullarna. Därför ska jag först mäta upp deras lön i deras sköte.

8. Så säger Herren (Jahve): ”Som när en frisk druva hittas i en klase och någon säger ’förstör den inte för det finns en välsignelse i den’, så ska jag göra för min tjänares skull, jag ska inte förgöra dem allihop.

9. Jag ska föra fram en säd från Jakob och från Juda en arvtagare till mina berg, och mina utvalda ska ärva det och min tjänare ska bo där.

10. Sharon ska bli fyllt med småboskap och Achors dal ska bli en plats där boskapshjordar kan ligga ner, för mitt folk som har sökt mig.

11. Men ni som har övergett Herren (Jahve), som har glömt bort mitt heliga berg, som gör i ordning ett bord till Gad [babylonisk avgud för ”välgång/lycka”] och offrar kryddat vin i fullt mått till Meni [babylonisk avgud för ”ödet”],

12. er ska jag bestämma till svärdet, ni ska alla bli nedböjda till slakten, eftersom jag kallade på er men ni svarade inte, och när jag talade lyssnade ni inte. Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon och valde det som jag aldrig hade behag till.”

13. Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve): ”Se, min tjänare ska äta, men ni ska vara hungriga. Se, min tjänare ska dricka, men ni ska vara törstiga. Se, min tjänare ska fröjda sig, men ni ska skämmas.

14. Se, min tjänare ska sjunga av hjärtats fröjd, men ni ska ropa i hjärtesorg och ska klaga i andens förtvivlan.

15. Ert namn ska lämnas ut till att användas som en förbannelse av mina utvalda: ”Så ska Herren Gud (Adonaj Jahve) slakta er”, men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,

16. så att den som välsignar sig i landet [Israel] ska välsigna sig med Guds sanning, och den som svär en ed i landet ska svära vid Guds sanning, eftersom de tidigare bekymren (all ondska, synd och sjukdom) är bortglömda, eftersom de är dolda för mina ögon. [Nu ser Gud allting genom det Jesus gjorde på korset och därför är allting dolt bakom korset, Jesu försoning, så att Gud inte längre kan se det.]

17. Se, jag är redo att skapa nya himlar och en ny jord. Allt som varit [de förra himlarna, jorden, alla tidigare händelser och minnen] ska man inte komma ihåg, ingen ska tänka på dem igen.

18. Nej, var glada och jubla för evigt i det som jag skapar, för se, jag skapar Jerusalem till att bli en källa för glädje, och hennes folk till lycka.

19. Jag ska jubla i Jerusalem och glädja mig över mitt folk. Ljudet av gråt och klagan (rop av smärta och ångest) ska aldrig mer höras där.

20. Där ska inte längre finnas dagar som inte når sin fullbordan (ordagrant inga spädbarnsdagar) inte heller någon gammal man som inte fyllt sina dagars mått, för den yngste ska dö vid hundra års ålder och syndaren som blir [den som inte blir] hundra år ska bli förbannad (honom ska man ta lätt på, förakta).

21. De ska bygga hus och bo i dem och de ska plantera vingårdar och äta dess frukt.

22. De ska inte bygga för att någon annan ska bo, de ska inte plantera och någon annan äta, för som ett träds dagar ska mitt folks dagar vara och mina utvalda ska fröjdas länge över sina händers arbete. [Människorna ska leva lika länge som ett träds livslängd, alltså flera hundra år. Fikonträd blir som regel 400 år och olivträd kan bli mer än 1 000 år. Flertalet träd i området blir många hundra år.]

23. De ska inte arbeta förgäves, inte utsättas för krig och terror, för de är Herrens (Jahves) välsignade säd och deras barn med dem.

24. Det ska ske att innan de ropar ska jag svara dem och redan medan de talar ska jag höra dem.

25. Varg och lamm ska äta tillsammans och lejon ska äta gräs som oxen och jord ska vara ormens föda. De ska inte skada och inte fördärva på hela mitt heliga berg,” säger Herren (Jahve).