Jesaja 65 SV1917

1. HERRENS långmodighets mått. Tröst för HERRENS tjänare. Straff för de otrogna. Nya himlar och en ny jord.  Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig,  jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig;  till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn  har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.

2.  Hela dagen har jag uträckt mina händer  till ett gensträvigt folk  som vandrar på den väg som icke är god,  i det att de följa sina egna tankar --

3.  ett folk, som beständigt förtörnar mig  utan att hava någon försyn,  som frambär offer i lustgårdar  och tänder offereld på tegelaltaren,

4.  som har sitt tillhåll bland gravar  och tillbringar natten i undangömda nästen,  som äter svinens kött  och har vederstygglig spis i sina kärl,

5.  som säger: »Bort med dig,  kom icke vid mig, ty jag är helig för dig.»  De äro såsom rök i min näsa,  en eld, som brinner beständigt.

6.  Se, detta står upptecknat inför mina ögon;  jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning,  ja, vedergällning i deras sköte,

7.  både för deras egna missgärningar  och för deras fäders, säger HERREN,  vedergällning för att de tände offereld på bergen  och för att de smädade mig på höjderna;  ja, först skall jag mäta upp lönen  åt dem i deras sköte.

8.  Så säger HERREN:  Likasom man säger om en druvklase,  när däri finnes saft:  »Fördärva den icke, ty välsignelse är däri»,  så skall ock jag göra för mina tjänares skull:  jag skall icke fördärva alltsammans.

9.  Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob,  från Juda en arvinge till mina berg;  ty mina utkorade skola besitta landet,  och mina tjänare skola bo däri.

10.  Saron skall bliva en betesmark för får  och Akors dal en lägerplats för fäkreatur,  och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig.

11.  Men I som övergiven HERREN  och förgäten mitt heliga berg,  I som duken bord åt Gad  och iskänken vindryck åt Meni,

12.  eder har jag bestämt åt svärdet,  och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas,  därför att I icke svaraden, när jag kallade,  och icke hörden, när jag talade,  utan gjorden, vad ont var i mina ögon,  och utvalden det som var mig misshagligt.

13.  Därför säger Herren, HERREN så:  Se, mina tjänare skola äta,      men I skolen hungra;  se, mina tjänare skola dricka,      men I skolen törsta;  se, mina tjänare skola glädjas,      men I skolen få blygas.

14.  Ja, mina tjänare skola jubla      i sitt hjärtas fröjd,  men I skolen ropa      i edert hjärtas plåga  och jämra eder i förtvivlan.

15.  Och I skolen lämna edert namn      till ett förbannelsens ord,  så att mina utkorade skola säga:      »Sådan död give dig Herren, HERREN.»  Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn:

16.  den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig      i »den sannfärdige Guden»,  och den som svär i landet, han skall svärja      vid »den sannfärdige Guden».  Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna      och dolda för mina ögon.

17.  Ty se, jag vill skapa nya himlar      och en ny jord;  och man skall ej mer komma ihåg det förgångna      eller tänka därpå.

18.  Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid      över det som jag skapar;  ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel      och dess folk till fröjd.

19.  Och jag skall jubla över Jerusalem      och fröjda mig över mitt folk,  och där skall icke mer höras gråt      eller klagorop.

20.  Där skola icke mer finnas barn som leva      allenast några dagar,  ej heller gamla män, som icke fylla      sina dagars mått;  nej, den som dör ung skall dö      först vid hundra års ålder,  och först vid hundra års ålder skall syndaren      drabbas av förbannelsen.

21.  När de bygga hus,      skola de ock få bo i dem;  när de plantera vingårdar,      skola de ock få äta deras frukt.

22.  När de bygga hus,      skall det ej bliva andra, som få bo i dem;  när de plantera något,      skall det ej bliva andra, som få äta därav.  Ty samma ålder, som ett träd uppnår,      skall man uppnå i mitt folk,  och mina utkorade skola själva njuta      av sina händers verk.

23.  De skola icke möda sig förgäves,      och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död;  ty de äro ett släkte      av HERRENS välsignade,  och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.

24.  Och det skall ske, att förrän de ropa,      skall jag svara,  och medan de ännu tala,      skall jag höra.

25.  Då skola vargar gå i bet      tillsammans med lamm,  och lejon skola äta halm      likasom oxar,  och stoft skall vara ormens föda.  Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra,      vad ont och fördärvligt är,      säger HERREN.