Support Us

1. För det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (tvång, begränsning) [inget dystert tungsinne ska vila över henne]. Förr i tiden (i den första tidsåldern) lät han Zevoluns land och Naftalis land vara ringaktat (förbannat; utan välsignelse), men efteråt [senare i kommande dagar] ska han ära (ge tyngd åt) området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen. [Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se 2 Kung 15:29. Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia. Se Matt 4:14-16; Luk 1:79.]

2. Det folk som vandrar (lever) i mörker [vers 1] ser ett stort ljus. Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder] skiner ett ljus.

3. Du har gjort folket (nationen – hebr. goj) stort (talrikt, mäktigt) och du ger honom [folket] stor glädje. De gläder sig inför ditt ansikte, som man gläder sig under skördetiden, som män fröjdar sig [dansande svänger runt och jublar – hebr. gil] när de delar byte [efter en strid].

4. För oket som tyngde ner dem, tvärslån över deras skuldror och deras plågares (slavdrivares) stav [för bestraffning] har du brutit ner på samma sätt som på midjaniternas tid [då Gideon fick befria folket, se Dom 7-8].

5. Varje soldats krigsskor som marscherat och fått marken att vibrera, och varje mantel som sölats med blod ska brännas upp och förtäras av eld.

6. För ett barn har fötts åt oss, en son är oss given, och herradömet (ansvaret att regera), vilar (ska vila) på hans axlar (skuldra, rygg) [singular]; och hans namn [singular] är (ska vara): Under (mirakel), Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper), Gud den Mäktige (El Gibbor), Evig Fader, Fridsfurste. [I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele jaats el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, Evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. ”en stridande prins/furste”. Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas ”en stridande prinsessa”. Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid fler tillfällen som en stridsman, se Ps 45:4-7. Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i Jes 10:21.]

7. Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande) och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom). Han ska regera från Davids tron och över hans rike. Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet, från nu och till evig tid. Det är Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk] som ska göra detta. [Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen ”hans herradöme ska vara stort” (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven Mem (מ), istället är det den slutna formen (ם) som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna passage om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna Mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes till fram till den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just denna passage är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam. Bokstaven Mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav Mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel, se även Jes 7:14. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven Mem.]

8. Herren (Adonaj) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna], och det slår ner [som en blixt] i Israel,

9. Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med), även Efraim och Samariens invånare, som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:

10. ”Tegelstenarna har ramlat ner men vi ska bygga med huggen sten, sykomorerna är nedhuggna men vi ska plantera cedrar på deras plats (i deras ställe).”

11. Därför har Herren (Jahve) placerat motståndarna från Retsin på en höjd (högt upp) mot honom och sporrat hans fiender.

12. Araméerna i öster och filistéerna i väster, och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:] För allt detta är hans vrede inte bortvänd utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Frasen ”För allt detta är hans vrede inte bortvänd” återkommer tre ggr i detta kapitel, se vers 17, 21. Men även tidigare i Jes 5:25 och senare i Jes 10:4.]

13. Likväl vänder inte folket om till honom som slår dem, inte heller söker de Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

14. Därför hugger Herren (Jahve) bort huvud och svans, palmkvistar och kaveldun från Israel på en (enda) dag.

15. Åldringen och mannen av rang han är huvudet, och profeten som lär ut lögner han är svansen,

16. för de som leder folket för dem fel, och de som leds av dem blir fördärvade.

17. Därför har Herren (Adonaj) ingen glädje i deras unga män, inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor, för alla är ogudaktiga och gör det onda, och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:] För allt detta är hans vrede inte bortvänd utan han sträcker fortfarande ut sin hand.

18. Ondskan brinner som en eld, den slukar törnbuskarna och taggarna, ja den glöder djupt i skogen och den väller upp i tjocka moln av rök.

19. Genom vreden hos Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) brinner landet upp, också folket är som bränsle för elden, ingen man skonar sin bror.

20. En hugger åt höger och är (förblir) hungrig och han äter den vänstra, men är inte tillfredsställd (mätt), var och en äter köttet från sin egen arm (avkomma).

21. Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse, och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda. [Refräng:] För allt detta är hans vrede inte bortvänd utan han sträcker fortfarande ut sin hand.