Jesaja 9 SV1917

1. Den kommande fridsfursten. HERRENS ord mot Israel; Israels obotfärdighet. Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

2.  Det folk som vandrar i mörkret  skall se ett stort ljus;  ja, över dem som bo i dödsskuggans land  skall ett ljus skina klart.

3.  Du skall göra folket talrikt,      du skall göra dess glädje stor;  inför dig skola de glädja sig,      såsom man glädes under skördetiden,  såsom man fröjdar sig,      när man utskiftar byte.

4.  Ty du skall bryta sönder deras bördors ok      och deras skuldrors gissel  och deras plågares stav,      likasom i Midjans tid.

5.  Och skon som krigaren bar i stridslarmet,  och manteln som sölades i blod,  allt sådant skall brännas upp      och förtäras av eld.

6.  Ty ett barn varder oss fött,      en son bliver oss given,  och på hans skuldror      skall herradömet vila;  och hans namn skall vara:  Underbar i råd,      Väldig Gud,  Evig fader,      Fridsfurste.

7.  Så skall herradömet varda stort      och friden utan ände  över Davids tron      och över hans rike;  så skall det befästas och stödjas      med rätt och rättfärdighet,      från nu och till evig tid.  HERREN Sebaots nitälskan      skall göra detta.

8.  Ett ord sänder Herren mot Jakob,  och det slår ned i Israel,

9.  och allt folket får förnimma det,  Efraim och Samarias invånare,  de som säga i sitt övermod      och i sitt hjärtas stolthet:

10.  »Tegelmurar hava fallit,      men med huggen sten bygga vi upp nya;  mullbärsfikonträd har man huggit ned,      men cederträd sätta vi i deras ställe.»

11.  Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner  och uppeggar deras fiender,

12.  araméerna från den ena sidan      och filistéerna från den andra,  och de äta upp Israel med glupska gap.  Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,  hans hand är ännu uträckt.

13.  Men folket vänder ej åter      till honom som slår dem;  Herren Sebaot      söka de icke.

14.  Därför avhugger HERREN på Israel      både huvud och svans,  han hugger av både palmtopp och sävstrå,      allt på en dag --

15.  de äldste och högst uppsatte      de äro huvudet,  och profeterna, de falska vägvisarna,      de äro svansen.

16.  Ty detta folks ledare föra det vilse,  och de som låta leda sig gå i fördärvet.

17.  Därför kan Herren icke glädja sig      över dess unga män,  ej heller hava förbarmande      med dess faderlösa och änkor;  ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän,  och var mun talar dårskap.  Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,  hans hand är ännu uträckt.

18.  Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld,  den förtär tistel och törne;  den tänder på den tjocka skogen,  så att den går upp i höga virvlar av rök.

19.  Genom HERREN Sebaots förgrymmelse      har landet råkat i brand,  och folket är likasom eldsmat;  den ene skonar icke den andre.

20.  Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig,  man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt;  envar äter köttet på sin egen arm:

21.  Manasse äter Efraim,      och Efraim Manasse,  och båda tillhopa vända sig mot Juda.  Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,  hans hand är ännu uträckt.