Jakobsbrevet 4 SKB

1. Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar?

2. Ni vill ha (brinner av iver), men får inget, ni mördar [Jak 2:11] och avundas, men vinner inget, ni kämpar och strider. Ni har inget därför att ni inte ber (frågar).

3. Ni ber, men får inget, därför att ni ber illa [med fel motiv] – för att sedan slösa bort det på era njutningar.Vänskap med världen – äktenskapsbrott

4. Ni äktenskapsbrytare (otrogna)! [Ni älskar världen och bedrar Gud, se Jak 2:11.] Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.

5. Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss? [Inget exakt citat, men samma innehåll som 2 Mos 20:5; 1 Mos 6:3-5; Jes 63:8-16.]

6. Men han [den helige Ande] ger oss mer och mer nåd (kraft, oförtjänt favör från Gud) [när vi vänder oss bort från vår själviskhet och övervinner ondska och avundsjuka]. Det är därför det står: Gud står emot [gör sig redo att gå ut till strid mot] de arroganta (högmodiga), men ger nåd (favör) till de ödmjuka. [Ords 3:34]

7. Underordna er därför Gud [ställ er frivilligt och på en gång under hans befäl] – stå emot (ta ställning i fasthet mot) djävulen [den som fram och tillbaka kastar anklagelser, smädar och baktalar], så ska han (kommer han att) fly [bort] från er. [1 Pet 5:9]

8. Närma er Gud, så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7] [Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.] Rengör era händer [handlingar], ni syndare, och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: ”två-själade”) [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär]. [När ni drar er närmare Gud:]

9. Känn djup ånger och gråt [över er trolöshet], låt era skratt bytas ut till sorg, och glädjen till bedrövelse [för era synder].

10. Ödmjuka er [böj er inre människa] inför Herren, så ska han upphöja er [Matt 23:12; 1 Pet 5:6].Tala inte illa om varandra – Gud är vår domare [Följande stycke handlar om att ”göra”, se vers 11, 13, 15. Huvudpoängen är att det är bara en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet ”tala” och hör tematiskt ihop med Jak 3:1-12 som handlar om tungan. Vers 11-13 formar också en kiasm.]

11. Tala inte illa om (anklaga inte, förtala inte) varandra, syskon (bröder och systrar i tron). Den som förtalar eller dömer en annan troende förtalar lagen [Moseböckerna – Torah] och dömer lagen [eftersom 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18 befaller att älska Gud och sin nästa, se Matt 22:37-40; Jak 2:8]. Men om du dömer lagen [om du inte själv står under lagen], då är du inte lagens görare utan [ställer dig över den som] dess domare.

12. En är lagstiftare (givare av undervisningen) och domare – han som har kraft att frälsa (rädda) och förgöra. [Kiasmens centrum.] Men du – vem är du som dömer din nästa (din medmänniska)? [Gud är både lagstiftare (gr. nomo-thetes – den som gett undervisningen med alla budord) och domare. Han känner också alla människors hjärtan och intentioner och kan därför döma rättvist, se Rom 2:12-16; Matt 7:1-5.]Varning – skryt inte om morgondagen [Uttrycket ”Lyssna nu” återfinns bara här och i Jak 5:1. Det binder ihop dessa stycken och ger en skarp varning. I nästa stycke, Jak 5:1-6, varnas det för att förtjäna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Här i Jak 4:13-16 nämns inte rikedom. Däremot handlar det om den bakomliggande drivkraften som är kärleken till pengar. Det är inte pengarna i sig som är problemet, utan kärleken till dem, se 1 Tim 6:10. Problemet som Jakob lyfter fram i exemplet nedan är när Gud utelämnas från det dagliga livet och kärleken till ekonomisk vinning blir större än önskan att göra Guds vilja.]

13. Lyssna nu (var uppmärksamma), ni som säger: ”I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar.”

14. Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner.

15. I stället borde ni säga: ”Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det.”

16. I stället skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo.

17. Den som alltså förstår (vet; har förstått) att göra det goda men inte gör det, han begår (för honom är det) en synd [han syndar]. [Luk 12:47; Rom 14:23]