Jeremia 1 SKB

1. Ord [en redogörelse] av Jeremia, son till Chilkijaho, en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordöst om Jerusalem, se Jos 21:18; 1 Kung 2:26] i Benjamins land.

2. Herrens (Jahves) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Joshijahos, Ammons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.],

3. och vidare [även] i den tid då Jehojaqim, Joshijahos son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Tsidqijaho (Sidkia), son till Joshijaho, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [månaden Av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:4-8]. [De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var: Joshijaho (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se 2 Kung 22:1-23:31; 2 Krön 34-35 Jehoahas (3 månader 609 f.Kr.) 2 Kung 23:31-34 Jehojaqim (609-598 f.Kr.) 2 Kung 23:34-37; 2 Krön 36:4-8 Jehoiachin (3 månader 598-597 f.Kr.) 2 Kung 24:8; 2 Krön 36:9 Tsidqijaho (597-586 f.Kr.) – 2 Kung 24:18-20; 2 Krön 36:11-16 Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Joshihaho och två perioder på 11 år vardera för Jehojakim och Tsidqijaho. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoahas och Jehoiachin regerar.]Jeremias kallelse

4. Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder ”en som Gud har rest upp”], han sa:

5. ”Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13], utvalde jag dig. Innan du kom fram ur modersskötet, avskilde (helgade) jag dig [till tjänst]. Till en profet för folken, satte jag dig.”

6. Men jag svarade: ”Ack (åh nej), Herre Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung.” [Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn (1 Sam 4:21) och för unga män (1 Mos 14:24). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han är omkring 20 år när han får kallelsen. Mänskligt sett är han ung och oerfaren.]

7. Då sa Herren till mig: ”Säg inte att du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig – ska du gå och allt jag befaller dig säga – det ska du tala.

8. Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck), för jag är med dig och beskyddar (räddar) dig,” förkunnar (säger, proklamerar) Herren.

9. Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se Jes 6:7] och sa till mig: ”Se, jag ska lägga mina ord i din mun.

10. Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att: rycka upp [nationer och riken] och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”Första synen

11. Därtill kom Herrens (Jahves) ord till mig och sa: ”Jeremia vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked).”

12. Då sa Herren (Jahve) till mig: ”Du har sett gott, för jag vakar (hebr. shoked) över mitt ord för att verkställa det.” [Ordet för att vaka över (hebr. shoked) delar rot med ordet för mandelträd (hebr. shaked) i vers 11. Det finns även en koppling i hur mandelns form liknar ett mänskligt öga. Gud vakar med sitt öga över sitt ord. Mandelträdet är också det första trädet som blommar på våren och är därför ett tecken på en ny vår och står som en symbol för det profetiska. Något som är speciellt är också att mandelträdet är det sista som tappar löven på hösten. Den sjuarmade ljusstaken i templet (menoran) som lyser på natten, har också inslag utformade som mandelblommor, se 2 Mos 25:33.]Andra synen

13. Och Herrens (Jahves) ord kom en andra gång och sa: ”Vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr.”

14. Då sa Herren (Jahve) till mig: ”Från norr ska ondskan komma över alla invånare i landet,

15. för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de ska komma och de ska ställa sina troner vid ingången till Jerusalems portar och mot alla dess murar runt omkring och mot alla Juda städer.

16. Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska, i det att de har övergett mig och har offrat till andra gudar och tillbett sina egna händers arbete.

17. Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig).

18. För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden.

19. De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren.