Support Us

1. Hör det ord som Herren talar till er, ni av Israels hus.

2. Så säger Herren: Ta inte efter hednafolkens sätt, låt er inte skrämmas av tecknen på himlen därför att hednafolken skräms av dem,

3. för folkens seder är tomhet. Man hugger ett träd i skogen, och hantverkarens händer formar det med yxan.

4. Man pryder det med silver och guld och fäster det med hammare och spik så att det inte faller omkull.

5. Som fågelskrämmor på ett gurkfält står de där och kan inte tala. Man måste bära dem, för de kan inte gå. Var inte rädd för dem, för de kan inte göra något ont, inte heller något gott.

6. Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.

7. Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Det anstår dig. Bland folkens alla visa och i alla deras riken finns ingen som du.

8. Alla är de oförnuftiga och dåraktiga, vägledda av tomma trägudar.

9. Silvret som hamras hämtas från Tarshish och guldet från Ufas. Snickarnas och guldsmedernas verk kläs sedan i blått och purpur. Allt är tillverkat av konstnärer.

10. Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Kungen. För hans vrede bävar jorden, och folken uthärdar inte hans harm.

11. Så ska ni säga till dem: De gudar som inte har gjort himmel och jord ska utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen.

12. Han har skapat jorden med sin kraft, han har grundat världen med sin vishet och spänt ut himlen med sitt förstånd.

13. När han höjer sin röst, då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för ut vinden ur dess förvaringsrum.

14. Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmeder får skämmas med sina avgudar, för deras gjutna gudabilder är bedrägeri, det finns ingen ande i dem.

15. Tomhet är de, ett verk som väcker löje. När straffet drabbar dem förgås de.

16. Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam. Herren Sebaot är hans namn.Kommande fångenskap

17. Samla er packning och lämna landet, ni som är belägrade,

18. för så säger Herren: Den här gången slungar jag bort dem som bor i landet. Jag ska ansätta dem hårt så att de känner det.

19. Ve mig för min skada! Mitt sår kan inte läkas. Men jag säger: Detta är min plåga och jag måste bära den!

20. Mitt tält är förstört och alla mina tältlinor är avslitna. Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer. Ingen är kvar som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar,

21. för herdarna är oförnuftiga, de söker inte Herren. Därför har de ingen framgång, och hela deras hjord har skingrats.

22. Lyssna, det hörs något! Se, det kommer! Ett väldigt dån från landet i norr, för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.Profetens bön

23. Jag vet, Herre: Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg.

24. Tukta mig, Herre, men med måtta, inte i vrede, så att du inte krossar mig.

25. Ös din vrede över hednafolken som inte känner dig, över stammarna som inte åkallar ditt namn, för de har slukat Jakob, slukat och gjort slut på honom och ödelagt hans boning.”