Jeremia 10 SKB
1. Hör ordet som Herren (Jahve) talar till er Israels hus.
2. Så säger Herren (Jahve): Lär er inte (ordagrant: bli inte lärlingar till) folkslagens vägar, bli inte förfärade av himlarnas tecken eftersom folkslagen blir förfärade för dem.
3. För folkslagens sedvänjor är fåfänglighet, eftersom det är ett träd som huggits från skogen, arbetet av en skogshuggares hand med yxan.
4. De täcker det med silver och med guld och fäster det med spikar och med hammare för att det inte ska röra på sig.
5. De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet) och talar inte. De måste bäras eftersom de inte kan gå. Var inte rädda för dem för de kan inte göra [något] ont, inte heller kan de göra gott.
6. [Man jag, Jeremia, säger:] Det finns ingen, nej ingen enda som (bortom allt annat är) du Herre (Jahve), du är stor, stort och mäktigt är ditt namn.
7. Vem skulle inte frukta dig, du folkens Konung? Det tillhör dig [det är helt i sin ordning, du förtjänar respekt]. För bland folkens alla vise och i alla deras kungariken, finns ingen, nej ingen enda som du.
8. Men de [den här världens visa, se även Ps 115:8] är alla råa (brutala, känslokalla) och dåraktiga (förstockade), tillrättavisningen (undervisningen – hebr. mosar) är fåfäng [plural – på alla sätt fåfäng] som en trästock [lika död, döv, tyst och stum].
9. Silver uthamrat till fat som hämtats från Tarshish och guld från Ofaz, hantverkares arbete och guldsmedens hand, blått och purpur är deras kläder, de är skickligt gjorda.
10. Men Herren Gud (Jahve Elohim) är sann, han är levande Gud (Elohim) och evig Konung. För hans vrede darrar jorden och folkslagen kan inte stå ut med hans raseri (fradga i munnen). ______
11. [Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem: Gudar [dessa avgudar] som himlar och jord inte gjort (aram. laavadu), [ska] tillintetgöras (aram. jevadul) från jorden och från under himlarna dessa. ______ [Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer bara i 269 verser i GT, se Esra 4:8-6:18; 7:12-26; Dan 2:4-7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2-16. Gud är den levande guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12), inga avgudar. Efter de tre inledande arameiska orden: ”Så ska ni säga dem”, följer tio ord som är strukturerad i en kiasm. Centralt finns även en arameisk ordlek med verben gjort/tillintetgöras som är snarlika i arameiskan. Detta förstärker hur dessa avgudar som inte har gjort någonting helt kommer att försvinna. Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se även 2 Mos 17:14; 5 Mos 9:14.]
12. Han som har gjort jorden med sin styrka och makt, som har etablerat världen med sin vishet och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt). [Se även 2 Sam 22:10; Jer 51:15]
13. Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset av mäktiga) vatten i himlarna, får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar. Han gör blixtar till regnets tid och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
14. Alla människor är bevisats brutala för sin kunskap (kännedom), alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder, att hans gjutna avgudar är falska, det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
15. De är fåfänglighet, ett inbillat arbete, när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
16. Jakobs del är inte som dessa, för han är Skaparen av allt, och Israel är hans arvedels stam, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn. [Vers 12-16 återkommer i Jer 51:15-19.]Kommande förgörelse
17. Samla upp ditt gods från marken du som är kvar i belägringen.
18. Eftersom Herren (Jahve) säger så: Se jag ska slunga ut invånarna från landet vid denna tid och ska pressa dem så att de erfar det.
19. Ve till mig över min smärta! Mitt sår är djupt (en allvarlig skada) men jag säger: ”Detta är en sjukdom och jag måste bära den.”
20. Mitt tält är fördärvat och alla mina tältlinor är trasiga (avbrutna), mina söner har gått ifrån mig och de finns inte, det är ingen som längre sträcker mitt tält och sätter upp mina tältdukar.
21. Eftersom herdarna har blivit råa (brutala) och inte frågar Herren (Jahve), därför har de ingen framgång och hela deras hjord är skingrad.
22. En röst, lyssna! Se, det kommer och ett stort tumult från landet i norr för att göra Juda städer öde, en boplats för schakaler.Jeremias bön
23. Herre (Jahve) jag vet (känner väl till) att människans vägar inte är hans egna, det är inte mannen som styr de steg som han vandrar.
24. Herre (Jahve) tillrättavisa mig, i rättvisa – inte i din brinnande näsa (vrede), annars försvagas jag.
25. Häll ut din vrede över folkslagen som inte känner dig och över familjerna som inte kallar på ditt namn, för de har uppslukat Jakob, de har slukat honom och förtärt honom och har ödelagt hans boning.