Jeremia 12 B2000

1. Herre, du skulle få rätt om jag tvistade med dig. Ändå vill jag ställa dig till svars: varför har den gudlöse framgång, varför lever bedragaren i trygghet?

2. Du planterar dem och de slår rot, de växer upp och bär frukt. Du är ständigt på deras läppar men fjärran från deras hjärtan.

3. Men, Herre, du ser mig och känner mig, du har prövat mitt hjärta, min trohet mot dig. Skilj ut dem som får till slakten, invig dem till offerdagen.

4. Hur länge skall jorden sörja och markens gräs vissna bort? Boskap och fåglar går under, ty de som bor där är onda, de tänker: »Han ser inte vad vi har för oss.«

5. Du som inte orkar hålla jämna steg med fotfolk, hur skulle du kunna tävla med hästar? Du som bara känner dig trygg i en fredlig trakt, hur skulle du klara dig bland Jordandalens täta snår?

6. Till och med dina bröder och släktingar sviker dig, till och med de bådar upp folk bakom ryggen på dig. Lita inte på dem och deras fagra ord.Herren klagar över sitt folk

7. Jag har lämnat mitt hus, övergett min egendom. Min älskade har jag utlämnat åt hennes fiender.

8. Hon, min egendom, har vänt sig mot mig som ett lejon i skogen, hon har höjt rösten mot mig. Därför har jag förskjutit henne.

9. Har mitt land blivit en hyenas näste med rovfåglar kretsande ovanför? Kom hit, alla vilda djur, samlas här och kalasa!

10. Herdar i mängd har härjat min vingård, trampat ner min åker. Min ljuvliga åker har de gjort till en öde öken.

11. De har ödelagt den, sörjande och öde ligger den framför mig, hela landet är förött, ty ingen bryr sig om det.

12. Över öknens kala höjder rycker förhärjare fram. Ett Herrens svärd förtär allt från den ena änden av landet till den andra; inget levande kommer undan.

13. De sådde vete men skördade tistlar, de tröttade ut sig till ingen nytta, besvikna står de där med sin gröda för Herrens flammande vredes skull.Israel och dess grannar

14. Så säger Herren om alla de onda grannfolk som förgripit sig på den egendom han gett åt sitt folk Israel: Jag skall rycka upp dem ur deras mark, och Judas folk skall jag rycka upp från dem.

15. Men sedan jag ryckt upp dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin egendom, var och en till sitt land.

16. Och om de lär sig att göra som mitt folk och svär vid mitt namn, »så sant Herren lever«, så som de lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de få leva vidare bland mitt folk.

17. Men det folk som inte vill lyssna skall jag rycka upp och förgöra, säger Herren.