Jeremia 12 SKB

1. Rättfärdig är du Herre (Jahve), dock klandrar jag dig, om dina domar vill jag tala med dig. Varför har den ondes väg framgång? Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?

2. Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer, de bär frukt. Du är nära i deras mun men långt från deras tyglar.

3. Men du Herre (Jahve) känner mig, du ser mig och prövar mitt hjärta mot dig. För ut dem som får till slakten och gör dem redo för slaktens dag.

4. Hur länge ska landet sörja och fältets alla grödor förtorka? Från ondskan av dem som bor där är djuren förtärda och fåglarna, eftersom de säger: ”Han ser inte vårt slut.”Guds svar

5. Eftersom du har sprungit med fotfolket (soldaterna) och de har tröttat ut dig, hur kan du då tävla med hästarna? Och i landet shalom har du varit trygg, hur ska du göra i Jordans stolthet?

6. Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.

7. Jag har övergett mitt hus, jag har kastat bort mitt arv, jag har gett det min själ älskar i hennes fiendes hand.

8. Mitt arv har blivit för mig som ett lejon i skogen, hon har höjt sin röst mot mig, därför hatar jag henne.

9. Är mitt arv för mig en spräcklig rovfågel? Är rovfåglarna mot henne runtomkring? Kom, samla alla fältets djur, för dem till förtäring.

10. Många herdar har fördärvat min vingård, de har trampat ner min del under foten, de har gett min dyrbara del till en öde öken.

11. De har gjort det till en ödemark, den sörjer över mig i ödslighet, hela landet har blivit öde eftersom ingen man har lagt det på sitt hjärta.

12. Över alla kala höjder [höga höjder utan vegitation] i öknen har fördärvare kommit eftersom Herrens (Jahves) svärd slukar från den ena änden av landet till den andra änden av landet, ingen shalom (fred) till allt kött.

13. De har sått vete och skördat törne, de har försatt sig själva i smärta, de gör ingen vinst, skäms för er förtjänst för Herrens (Jahves) brinnande vrede.

14. Så säger Herren (Jahve): Över alla mina onda grannar, som rör arvet som jag har låtit mitt folk Israel ärva, se, jag ska rycka upp dem från deras land och ska rycka upp Juda hus ifrån dem.

15. Och det ska ske efter att jag har ryckt upp dem att jag ska visa dem nåd (barmhärtighet) och jag ska föra tillbaks dem, varje man till sitt arv och varje man till sitt land.

16. Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahve) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk.

17. Men om de inte lyssnar, då ska jag rycka upp det folket, rycka upp och utrota det förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).