Jeremia 14 SKB
1. Herrens (Jahves) ord som kom till Jeremia angående torkan:
2. Juda sörjer och dess portar förtvinar, de böjer sig ner i askan (det svarta) till marken, och Jerusalems rop har stigit upp.
3. Deras ädla sänder sina ynglingar efter vatten, de kommer till brunnarna men finner inget vatten, deras kärl återvänder tomma, de skäms och är förvirrade, de täcker sina huvuden.
4. Marken är sprucken för det har inte kommit något regn i landet, de som plöjer skäms, de täcker sina huvuden.
5. Hinden kalvar på fältet och överger sin unge eftersom det inte finns något gräs.
6. Och vildåsnan står på de kala höjderna [höga berg utan vegitation] och flämtar efter luft som en schakal, deras ögon sviker dem eftersom det inte finns något bete.
7. Ve, våra ögon ser i oss (vittnar mot oss) Herre (Jahve), agera för ditt namns skull för våra felsteg är många, vi har syndat mot dig.
8. Israels hopp (hebr. miqveh), vår frälsare i nöden, varför skulle du vara en främling i landet, som en vägfarare som går åt sidan för att stanna över natten?
9. Varför skulle du vara som en överrumplad man, som en mäktig man som inte kan rädda? Du Herre (Jahve) är i vår mitt och ditt namn är utropat över oss, lämna oss inte!
10. Så säger Herren (Jahve) till detta folk: Trots det har de älskat att gå hit och dit och inte avstått från sina steg, och Herren (Jahve) ska inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa). Nu ska han komma ihåg deras synder och straffa deras överträdelser.
11. Och Herren (Jahve) sa till mig: Be inte för detta folk, för deras goda [deras välgång].
12. När de fastar ska jag inte höra deras rop och när de offrar brännoffer och matoffer ska jag inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) utan jag ska sluka dem genom svärdet och genom hungersnöd och genom pest.
13. Och jag sa: ”Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), se profeterna säger till dem: Ni ska inte se svärdet och hungersnöd ska inte drabba er eftersom jag ska ge shalom, sanning på denna plats.”
14. Och Herren (Jahve) sa till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn, jag sände dem inte, jag har inte befallt dem, inte talat till dem, de profeterar till er en lögnaktig syn och spådom och ting som är intet och deras egna hjärtas bedräglighet.
15. Därför säger Herren (Jahve) så: Över profeterna som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, men de säger: Svärd och hungersnöd ska inte vara i detta land, men genom svärd och hungersnöd ska dessa profeter bli slukade.
16. Och folket till vilka de profeterar ska kastas ut på Jerusalems gator på grund av hungersnöden och svärdet, och de ska inte ha någon som begraver dem, deras hustrur och deras söner och deras döttrar, för jag ska hälla ut deras ondska över dem.
17. Och du ska säga dessa ord till dem: Låt mina ögon fälla tårar natt och dag och låt dem inte torka, för jungfrun, mitt folks dotter är bruten med ett stort brott med ett mycket allvarligt sår.
18. Om jag vandrar ut på fältet ser jag de slagna med svärdet. Och om jag går in i staden ser jag dem som är sjuka av hungersnöd. Eftersom även profeten och prästen har gått till ett land som de inte känner.
19. Har du helt förskjutit Juda? Har din själ avskytt Sion? Varför har du slagit oss så att det inte finns någon läkedom för oss? Vi skådar efter shalom (frid, fred och allt gott) men inget gott kommer och efter en tid av helande, men se terror.
20. Herre (Jahve) vi känner (är förtrogna med) vår ondska, våra fäders synd för vi har syndat mot dig.
21. Förakta oss inte för ditt namns skull, vanära inte din härlighets tron, kom ihåg: Bryt inte ditt förbund med oss.
22. Finns det någon bland de fåfänga folkslagen som kan åstadkomma regn? Eller kan himlarna ge regnskurar? Är inte du han, Herre vår Gud (Jahve Elohim) och väntar vi inte på dig? För du har gjort alla dessa ting.