Jeremia 15 SFB15

1. Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.

2. Om de frågar dig: ”Vart ska ni gå?” ska du svara dem: Så säger  Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen.

3. Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem.

4. Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse, Hiskias son, har gjort i Jerusalem.

5. För vem har förbarmande med dig, Jerusalem, vem har medlidande med dig? Vem tar en omväg för att fråga hur det är med dig?

6. Du har förkastat mig, säger Herren, och vänt mig ryggen. Därför har jag räckt ut min hand mot dig för att förgöra dig. Jag är trött på att hålla tillbaka.

7. Jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde dem barnlösa, jag förgjorde mitt folk – men de vände inte om från sina vägar.

8. Deras änkor blev fler inför mig än sandkornen i havet. Mödrarna till deras unga män lät jag härjas av inkräktare mitt på ljusa dagen. Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.

9. Den som hade fött sju söner svimmade och gav upp andan. Hennes sol gick ner medan det ännu var dag, hon får blygas och skämmas. De som är kvar av dem ska jag överlämna åt deras fienders svärd, säger Herren.Profetkallets vånda

10. ”Ve mig, min mor, att du fött mig, en man som skapar strid och osämja för hela landet! Jag har inte lånat dem något och de har inte gett lån till mig. Ändå förbannar alla mig.”

11. Men Herren svarade: ”Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid.

12. Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?

13. Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land.

14. Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er.”

15. Herre, du förstår. Tänk på mig och ta hand om mig, och ge mig hämnd på mina förföljare. Ryck inte bort mig, du som är sen till vrede. Tänk på hur jag hånas för din skull.

16. Dina ord kom och jag åt dem, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje, för jag är uppkallad efter ditt namn, Herre Gud Sebaot.

17. Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig. Eftersom din hand var över mig satt jag ensam, för du har fyllt mig med vrede.

18. Varför ska jag ständigt plågas, och varför är mitt sår oläkbart? Det vill inte läka. Du har blivit för mig som en sinande bäck, som ett vatten som ingen kan lita på.

19. Därför säger Herren så: Om du vänder om låter jag dig komma tillbaka, och du ska få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta ska du bli som min mun. Folket ska vända tillbaka till dig, men du ska inte vända tillbaka till dem.

20. Jag ska göra dig till en fast kopparmur mot detta folk. De ska strida mot dig, men de kan inte besegra dig, för jag är med dig för att hjälpa dig och rädda dig, säger Herren.

21. Jag ska rädda dig ur de ondas våld och befria dig ur våldsmännens hand.