Jeremia 17 B2000

1. Judas synd är upptecknad med järnstift, ristad med diamantspets på deras hjärtas tavla och på deras altarens horn

2. till ett vittnesbörd mot dem. Deras altaren och asherapålar står vid grönskande träd, på de höga kullarna

3. och i bergstrakterna. Din rikedom och alla dina skatter skall jag utlämna till plundring som straff för alla de synder du begått överallt i ditt land.

4. Den egendom jag givit dig skall du tvingas avstå från. Jag skall göra dig till dina fienders slav i ett land som du inte känner. Ty min vrede har tänt en eld, den brinner för alltid.Falsk och sann trygghet

5. Så säger Herren: Förbannad den man som sätter sin lit till människor, som stöder sig på mänsklig kraft och vänder sig bort från Herren.

6. Han blir som en buske i ödemarken och får aldrig se det goda komma. Han skall leva i förbrända trakter, på saltjord där ingen kan bo.

7. Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren.

8. Han blir som ett träd planterat nära vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt.

9. Hjärtat är bedrägligast av allt, det är oförbätterligt — vem kan förstå det?

10. Jag, Herren, rannsakar hjärtat och prövar njurarna och lönar var och en för vad han gjort, så som hans gärningar förtjänar.

11. En rapphöna ruvande på ägg som hon aldrig får kläcka är den som ohederligt samlat rikedomar: mitt i livet måste han lämna dem och står där till slut som ett fån.Israels hopp

12. En härlighetens tron, upphöjd sedan begynnelsen, är platsen för vår helgedom.

13. Herre, Israels hopp, alla som överger dig skall stå där med skam, de som avfaller från dig skall utrotas ur landet, ty de har övergivit Herren, källan med det friska vattnet.En bön av profeten

14. Bota mig, Herre, och jag är botad! Rädda mig, och jag är räddad! Du är min lovsång.

15. De säger till mig: »Vad blir det av Herrens ord? Skall det inte slå in?«

16. Jag har aldrig bestormat dig och bett dig sända olycka, jag har aldrig önskat ofärdens dag. Du känner allt som gått över mina läppar, allt jag sagt har du hört.

17. Bli inte till fördärv för mig, du är min tillflykt på olyckans dag.

18. Må mina förföljare stå där med skam, inte jag, må de bli skräckslagna, inte jag. Låt olyckans dag drabba dem, krossa dem och krossa dem igen!Sabbatsbudet

19. Så sade Herren till mig: Gå och ställ dig i Medborgarporten, där Judas kungar går in och går ut, och i alla andra portar i Jerusalem

20. och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Judas kungar, Judas folk och alla invånare i Jerusalem, ni som går in genom dessa portar.

21. Så säger Herren: Ta er noga i akt för att bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar.

22. Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och utför inget arbete utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era fäder.

23. De ville inte lyda, inte höra på, utan vägrade styvnackat att lyssna och ta varning.

24. Men om ni lyder mig, säger Herren, och inte för in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen utan håller sabbaten helig och inte utför något arbete den dagen,

25. då skall kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar färdas genom denna stads portar, följda av sina stormän, av männen i Juda och invånarna i Jerusalem. Och denna stad skall sedan alltid vara bebodd.

26. Människor skall komma från städerna i Juda, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev, och de skall bära fram brännoffer och slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i Herrens hus.

27. Men om ni inte lyder min befallning att hålla sabbatsdagen helig och inte bära någon börda när ni går in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag sätta eld på dess portar och branden skall härja Jerusalems borgar, och den skall inte släckas.