Support Us

1. Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve). Han sa:

2. ”Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.”

3. Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant ”arbetade han vid de två stenarna.” De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.]

4. Det hände ibland att kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).

5. Och Herrens ord kom till mig, han sa:

6. Som krukmakaren gör, skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand Israels hus.

7. Ett ögonblick talar jag över ett folk och över ett kungarike till att rycka upp och bryta ner och fördärva det,

8. men om folket vänder om från sin ondska, som föranleder att jag talat mot det, ändrar jag det onda som jag tänkte göra mot dem. [Herren ångrar sig aldrig och kommer alltid att döma ondskan. Men när vi som gör det onda omvänder oss från den ondska som framkallar Herrens vrede, då tar han tillbaka den, inte för att han ångrar sig utan för att vi omvänder oss.]

9. Ett ögonblick talar jag över ett folk och över ett kungarike till att bygga upp och plantera det,

10. men om de gör det som är ont i mina ögon, så att de inte lyssnar till min röst, då ändrar jag det goda som jag sagt om dem till godo.

11. Och nu, berätta, jag ber dig till Juda män och till alla Jerusalems invånare och säg: Så säger Herren (Jahve): Se, jag ställer ondska mot er och tillräknar över er påfund, kom tillbaka, jag ber, varje man från sin onda väg och ändra era vägar och era förehavanden.

12. Men de säger: Det finns inget hopp, vi ska vandra efter våra egna råd och vi ska göra varje man efter hans onda hjärtas envishet (lust).

13. Därför säger Herren (Jahve) så: Fråga, jag ber, bland folken, vem har hört något sådant? Något mycket fruktansvärt har Israels jungfru gjort.

14. Faller Libanons snö från fältets klippa? Eller har den stränga kylan fått vatten att flöda?

15. Eftersom mitt folk har glömt bort mig, offrar de till fåfänga och de snubblar på sina vägar, på de gamla stigarna, till att vandra på sidovägarna, på en väg som inte är röjd,

16. till att göra deras land till förvåning och oavbrutet åtlöje. Var och en som går förbi där ska bli förvånad och skaka på huvudet.

17. Jag ska skingra dem med en östanvind framför fienden. Jag ska se på deras rygg och inte deras ansikte, på dagen för deras olycka.

18. Och de säger: Kom låt oss tillräkna hans påfund mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.

19. Herre (Jahve) ge akt till mig och lyssna till rösten på dem som tvistar med mig.

20. Ska ondska belönas med gott? För de har grävt en grop för min själ. Kom ihåg hur jag stod inför ditt ansikte för att tala gott till dem, till att vända bort din vrede från dem.

21. Därför, ge dina söner till hungersnöd och slunga dem till svärdets kraft och låt deras hustrur bli berövade sina barn och bli änkor och låt deras män bli slagna av död och deras unga män slagna av svärd i striden.

22. Låt ett rop höras från deras hus, när du plötsligt för en armé över dem, för de har grävt en grop för att fånga mig och gömt en snara för min fot.

23. Herre (Jahve) du känner alla deras råd mot mig till att döda mig, förlåt inte deras synd, sudda inte ut deras synd från dina ögon, utan låt dem snubbla inför ditt ansikte och gör mot dem som i tiden för din vrede.