Jeremia 2 B2000

1. Herrens ord kom till mig:

2. Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren: Jag minns hur hängiven du var som ung, hur du älskade mig som brud, hur du följde mig genom öknen, genom landet där ingen sår.

3. Israel var helgat åt Herren, det första av hans skörd. Alla som åt av det ådrog sig skuld, olyckan drabbade dem, säger Herren.

4. Lyssna till Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter!

5. Så säger Herren: Vad hade era fäder att förebrå mig, eftersom de gick bort från mig, följde det som var intet och själva blev till intet?

6. De frågade inte: »Var är Herren, han som förde oss ut ur Egypten, som ledde oss genom öknen, det öde och oländiga landet, torkans och mörkrets land, landet där ingen färdas, där ingen människa bor?«

7. Jag förde er till ett bördigt land att njuta dess frukter och allt dess goda. Men när ni kom dit gjorde ni mitt land orent och min egendom till något avskyvärt.

8. Prästerna frågade inte: »Var är Herren?« Lagens förvaltare ville inte veta av mig. De styrande satte sig upp mot mig, profeterna profeterade i Baals namn och följde gudar som ingen hjälp kunde ge.

9. Därför fortsätter jag att ställa er till svars, säger Herren, ja, även era barnbarn skall jag ställa till svars.

10. Far bort till kitteernas kuster och se, sänd någon till Kedar att undersöka om något sådant har skett:

11. har ett folk någonsin bytt ut sina gudar? — Och de är ju ändå inga gudar. — Men mitt folk har bytt bort sin ära mot det som ingen hjälp kan ge.

12. Häpna, himmel, över detta, rys och bäva, säger Herren.

13. Ty mitt folk har begått en dubbel synd: de har övergett mig, källan med det friska vattnet, och huggit ut cisterner, cisterner som spricker och inte håller vatten.

14. Är Israel en träl, är han född i slaveri? Varför blev han ett villebråd?

15. Lejonen ryter och morrar mot honom. De har lagt hans land öde och hans städer är nerbrända, ingen kan bo i dem.

16. Ja, män från Memfis och Tachpanches skall beta din hjässa kal.

17. Detta har drabbat dig för att du övergav Herren, din Gud.

18. Men vad tjänar det till att du far till Egypten för att dricka av Nilens vatten? Vad tjänar det till att du far till Assyrien för att dricka av Eufrats vatten?

19. Din ondska skall dra straff över dig, din trolöshet skall döma dig. Besinna hur bitter din plåga blir när du överger Herren, din Gud, och inte fruktar mig längre, säger Herren Gud Sebaot.

20. För länge sedan bröt du sönder ditt ok, slet av dina band och sade: »Jag vill inte tjäna.« På alla höga kullar och under alla grönskande träd skrevade du och horade.

21. Jag planterade dig som ett ädelt vin, en ranka av yppersta slag. Hur kunde du förvandlas till en usel och främmande vinstock?

22. Om du så tvättar dig med lut och slösar med såpa, förblir du smutsig av synd inför mig, säger Herren Gud.

23. Hur kan du säga: »Jag är inte oren, jag har inte följt baalsgudarna«? Betänk hur du bar dig åt i dalen, inse vad du har gjort! Du är ett ystert kamelsto som löper kors och tvärs,

24. som ger sig av ut i öknen flåsande av brunst. Vem kan tämja hennes begär? Ingen behöver springa sig trött efter henne, i parningstiden är hon lätt att finna.

25. Akta dig, så att du inte sliter ut sulorna och din strupe blir torr! Men du svarade: »Lönlöst! Jag älskar främmande gudar och dem vill jag följa.«

26. Som en tjuv tagen på bar gärning skall Israel stå där med skam, dess kungar och stormän, dess präster och profeter,

27. de som säger till trästycket: »Du är min fader« och till stenen: »Du födde mig.« Mot mig har de vänt ryggen, inte ansiktet, men i olyckan ropar de: »Kom och rädda oss!«

28. Var finns då de gudar du gjort åt dig? Låt dem komma till din räddning i olyckan om de kan! Dina gudar har blivit lika talrika som dina städer, Juda.

29. Varför går ni till rätta med mig? Ni har ju alla satt er upp mot mig, säger Herren.

30. Förgäves har jag slagit era söner, de har inte tagit varning. Som rovlystna lejon dräpte era svärd profeterna.

31. Har jag blivit till en öken för Israel, till ett mörkrets land? Varför säger mitt folk: »Vi går vart vi vill, vi kommer aldrig tillbaka till dig!«

32. Inte glömmer en ung kvinna sina smycken eller en brud sin gördel? Men mitt folk har glömt mig i alla tider.

33. Du är skicklig att hitta vägen när du är ute efter kärlek! Till och med slinkorna har lärt av dig.

34. Din mantelfåll är fläckad av blod från fattiga som var utan skuld; de ertappades inte vid inbrott. [---]

35. Ändå säger du: »Jag är frikänd, hans vrede mot mig har upphört.« Men jag skall ställa dig till svars för att du påstår dig vara utan synd.

36. Tror du att du så lätt kan välja en annan väg? Även Egypten kommer att svika dig, som Assyrien svek dig en gång.

37. Också därifrån måste du gå med händerna över huvudet. Herren har förkastat dem du litat på, av dem har du ingenting att vinna.