Jeremia 20 SKB
1. Och Pashchor, Immers son prästen som var chef i Herrens (Jahves) hus, hörde Jeremia profetera dessa ord [plural].
2. Och Pashchor slog Jeremia och satte honom i stocken som var i den övre Benjaminsporten som finns i Herrens (Jahves) hus.
3. Och det skedde på morgonen att Pashchor förde fram Jeremia från stocken. Och Jeremia sa till honom: Herren (Jahve) har inte gett dig namnet Pashchor, utan ve! Magor Misaviv. [Namnet Magor Misaviv betyder terror från alla sidor. Detta förolämpande namn står för två saker. Det beskriver ödet som väntar Pashchor och hans familj och hela den korrupta situationen som beskrivs i dessa verser. Men det beskriver även tragiken i templet som är Guds hem. En plats där frid och ro borde råda. Men istället är det just en terrorns plats där människor inte vågar riskera livet genom att göra eller säga något som inte passar ledarskapet.]
4. För så säger Herren (Jahve): ”Se, jag ska göra (lämna över) dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner [som du håller kära och som älskar dig] och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i kungen av Babels (i den babyloniske kungens) hand och han ska föra bort dem till fångenskap i Babel och slå dem med svärd (svärdet).
5. Och jag ska ge hela denna stads rikedom och allt som produceras och alla Juda kungars rikedomar ska jag ge i deras fienders hand som ska ödelägga dem och ta dem och bära dem till Babel.
6. Och du Pashchor och alla som bor i ditt hus ska gå i fångenskap och du ska komma till Babel och där ska du dö, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögn.”Jeremia klagar över hur budskapet tas emot
7. Herre (Jahve), du övertalade mig [Jeremia], och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig. [Du var starkare än min egen vilja, din helige Ande övervann min rädsla.] Jag har blivit till ett ständigt åtlöje, alla hånar mig,
8. eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa: ”Våld och förtryck kommer!” [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.] Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen. [Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.]
9. Ibland tänker jag: ”Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn,” men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben). Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
10. [Anledningen till att jag ville hålla inne Guds ord var att:] Jag har hört många viskande ord som förtalar mig, överallt lurar faror (fruktan omger mig). Man säger: ”Ange honom, vi ska ange honom (låt oss offentligt fördöma honom)!” Alla mina så kallade vänner (fredens och välgångens män) vaktar (bevakar) mig om något ska få mig på fall. De säger: ”Kanske låter han lura sig att göra fel, så att vi får övertaget och kan få vår hämnd på honom.”
11. Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman), därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig. De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer). Deras skam ska aldrig glömmas.
12. Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som prövar en rättfärdig ser njurar och hjärta, låt mig se din hämnd på dem, för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 11:20]
13. Sjung till Herren (Jahve), prisa Herren (Jahve) eftersom han har befriat den fattiges själ från illgärningsmännens hand.
14. Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är dagen jag föddes [även Job förbannar sin födelsedag, se Job 3:1], dagen då min mor födde mig, låt den inte vara välsignad.
15. Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är mannen som kom med nyheten till min far och sa: ”Ett gossebarn är fött till dig,” för att göra honom mycket glad.
16. Och låt den mannen bli som städerna som Herren (Jahve) omstörtar och ångra inte [1 Mos 18], och låt honom höra ropet på morgonen och larmet vid middagstid,
17. Eftersom han inte slog mig från livmodern [innan jag var född] och lät min mors livmoder bli min grav – och hennes livmoder evigt havande. [Klag 4:1-3; Job 3:10]
18. Varför kom jag fram (föddes jag) från livmodern för att se arbete och sorg så att mina dagar uppslukas av skam?