Jeremia 22 SKB

1. Så Herren sa [till mig Jeremia]: Gå ner [från templet, som ligger på högre höjd] till Juda kungs palats [i Jerusalem] och tala där detta ord:

2. Säg: Lyssna, du Juda kung [troligtvis Jehojaqim, Sydrikets 18:e regent], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar måste lyssna till vad Herrens (Jahves) ord säger.

3. Så säger Herren (Jahve): Döm rättfärdiga domar. Befria de som plundras av förtryckare. Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället]. Spill inte oskyldigt blod på denna plats.

4. Om ni är noggranna med att följa denna befallning ska kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar fortsätta att färdas genom portarna på detta palats, följda av sitt hov och sitt folk.

5. Men om ni inte lyssnar till dessa ord, avlägger jag en ed vid mig själv förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att detta hus ska bli en ödeplats.

6. Så säger Herren (Jahve) om Juda kungs hus: Du är som Gilead för mig, Libanons huvud, likväl ska jag med säkerhet göra dig till en öken, städer som är obebodda.

7. Och jag ska förbereda fördärvare mot dig, varje man med hans vapen, och de ska hugga ner dina utvalda cedrar och kasta dem i elden.

8. Och många folkslag ska gå förbi denna stad och de ska säga varje man till sin granne: ”Varför har Herren (Jahve) gjort detta mot denna stora stad?”

9. Och man ska svara: ”Eftersom de övergav Herren deras Guds (Jahve Elohims) förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem.”

10. Gråt inte för de döda, sörj honom inte, utan gråt ljudligt för honom som går iväg, för han ska inte mer återvända, inte se landet där han föddes. [De döda syftar på Sydrikets kung Joshijaho som dog 609 f.Kr. i ett slag mot Egypten. Den som går iväg är Jochanan som skickades i exil till Egypten av farao Necho.]Shallum – Nordrikets 15:e kung

11. Så säger Herren (Jahve) till Shallum, Joshijahos son, Juda kung som regerade i Joshijahos sin fars ställe och som gick ut från denna plats: Han ska inte mer återvända hit,

12. utan på den plats dit han blir ledd i fångenskap, där ska han dö och han ska inte mer se detta land.Sydrikets 18:e regent – Jehojaqim

13. Ve över honom som bygger sitt hus i orättfärdighet och sina kammare genom orättvisa, som använder sin grannes tjänster utan ersättning och inte ger honom hans lön.

14. Som säger: ”Jag ska bygga mig ett stort hus och rymliga rum” och hugger ut åt sig fönster och gör dess tak med cederträ och målar med cinnober (en röd färg).

15. Ska du regera eftersom du strävar efter att utmärka dig med cederträ? Din far åt och drack och gjorde det som var rätt och rättfärdigt, varpå det var väl med honom.

16. Han dömde i de fattigas och behövandes sak och det var väl. Är inte detta att känna (vara intimt förtrogen med) mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?

17. Eftersom inte dina ögon och ditt hjärta, eftersom ve över din girighet och över utgjutandet av oskyldigt blod, och över förtryck och över våld, till att göra det.

18. Därför säger Herren (Jahve) så angående Jehojaqim, Joshijahos son Juda kung: De ska inte sörja över honom: ”Ve min bror!” Eller: ”Ve min syster!” De ska inte sörja över honom: ”Ve herre!” Eller: ”Ve hans ära!”

19. Han ska bli begravd med en åsnas begravning, släpad och bortkastad bortom Jerusalems portar.

20. Gå upp till Libanon [i norr längs vid kusten] och ropa och lyft upp din röst i Bashan [Golanhöjderna i norr] och ropa från Avarim [i öst – Avarim är bergskedjan nordöst om Döda havet med toppen Nebo där Mose fick se löfteslandet, se 5 Mos 32:49], eftersom alla dina älskare är fördärvade.

21. Jag talar till dig i din rikedom, men du säger: ”Jag vill inte lyssna.” Detta har varit ditt sätt sedan din ungdom, att du inte lyssnar till min röst.

22. En vind [metafor för Guds dom] ska valla (hebr. raah) [föra bort] alla dina vallare (herdar – hebr. raah) och dina älskare ska gå i fångenskap, då ska du med säkerhet skämmas och bli förvirrad av all din ondska (hebr. raah).

23. Libanons invånare som är inbäddade i cedrarna, hur ljuvlig ska du bli när smärtorna kommer över dig, smärtorna som hos en födande kvinna.Konjahos öde

24. Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Trots att Konjaho, Jehojaqims son, var signetringen på min högra hand ska jag rycka bort honom därifrån,

25. och jag ska ge dig i deras hand som söker din själ (ditt liv) och i handen på dem som du är rädd för, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i kaldéernas hand.

26. Och jag ska kasta ut dig och din mor som födde dig till ett annat land där ni inte föddes och där ska ni dö.

27. Men till landet som de längtar efter att återvända, dit ska de inte återvända.

28. Är denne mannen Konjaho en föraktad avgud som man slår i bitar? Är han ett redskap till ingen nytta (utan skönhet)? Varför är de utkastade, han och hans säd, och utkastade till landet som de inte känner?

29. Land, land, land – hör Herrens (Jahves) ord!

30. Så säger Herren (Jahve): Skriv åt dig denne man barnlös, en man som inte har framgång i sina dagar, ingen av hans säd ska ha framgång, sitta på Davids tron och regera vidare i Juda.