Jeremia 25 B2000

1. Detta ord om folket i Juda kom till Jeremia under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår i Juda, vilket var den babyloniske kungen Nebukadnessars första regeringsår,

2. detta är vad profeten Jeremia sade till folket i Juda och till alla Jerusalems invånare:

3. Ända sedan Josias, Amons sons, trettonde regeringsår i Juda och till i dag, i hela tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Gång på gång har jag talat till er, men ni ville inte lyssna.

4. Gång på gång har Herren sänt sina tjänare profeterna till er. Men ni ville inte lyssna, inte höra

5. när de sade: Lämna er onda väg, era onda gärningar. Då skall ni få bo på den mark som Herren gav åt er och åt era fäder för all framtid.

6. Följ inte andra gudar, tjäna dem inte och dyrka dem inte. Väck inte min vrede med gudar ni själva tillverkat, så skall jag inte göra er något ont.

7. Men ni ville inte lyssna på mig, säger Herren, utan väckte min vrede med gudar ni själva tillverkat, till er egen olycka.

8. Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord

9. kallar jag nu på alla stammarna i norr, säger Herren, och jag kallar på min tjänare, den babyloniske kungen Nebukadnessar. Jag skall låta dem välla in över detta land och dess invånare och över alla folken häromkring. Dem skall jag viga åt förintelse och utsätta för ödeläggelse och hån och krossa för alltid.

10. Jag skall tillintetgöra alla glada röster där, jubelrop och bröllopsglädje, handkvarnens ljud och lampans ljus.

11. Hela detta land skall läggas i ruiner och bli öde, och dessa folk skall tjäna den babyloniske kungen i sjuttio år.

12. Men när sjuttio år har gått skall jag straffa den babyloniske kungen och hans folk för deras synd, säger Herren, och göra kaldeernas land till en evig ödemark.

13. Alla mina ord mot detta land skall jag låta gå i uppfyllelse, allt som står skrivet i denna bok, Jeremias profetior mot folken.

14. Ty även de skall träla under många folk och mäktiga kungar, och jag skall vedergälla dem för deras gärningar och för vad de gjort.Vredens bägare

15. Ty så sade Herren, Israels Gud, till mig: »Tag denna vinbägare — denna vredesbägare — ur min hand och räck den åt alla de folk som jag sänder dig till.

16. De skall dricka tills de kräks och blir som galna, drabbade av det svärd jag sänder.«

17. Då tog jag bägaren ur Herrens hand och räckte den åt alla de folk som Herren sänt mig till:

18. Jerusalem och städerna i Juda, dess kungar och stormän, för att krossa dem och utsätta dem för ödeläggelse och hån och förbannelse, så som nu har skett;

19. farao, kungen av Egypten, och hans hovmän, ämbetsmän och hela hans folk

20. och utlänningarna där; alla kungarna i Us och alla de filisteiska kungarna, i Ashkelon, Gaza, Ekron och det som är kvar av Ashdod;

21. Edom, Moab och ammoniterna;

22. alla kungarna i Tyros och alla kungarna i Sidon och kungarna i kustländerna bortom havet;

23. Dedan, Tema, Bus och alla med håret klippt vid tinningarna;

24. alla arabkungarna som bor i öknen;

25. alla kungarna i Simri; alla kungarna i Elam, alla kungarna i Medien

26. och alla kungarna i norr, vare sig de bor nära eller långt ifrån varandra; ja, all världens kungadömen över hela jorden. Och efter alla dessa skall kungen av Sheshak dricka.

27. Du skall säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick tills ni blir så berusade att ni spyr och ramlar omkull och inte kan resa er, drabbade av det svärd jag sänder.

28. Och vägrar de att ta emot bägaren ur din hand och dricka, skall du säga till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka!

29. Ty först låter jag straffet drabba den stad som mitt namn är utropat över. Skulle ni då slippa undan? Nej, ni skall inte slippa undan, ty jag kallar på ett svärd och riktar det mot alla som bor på jorden, säger Herren Sebaot.

30. Du skall profetera allt detta för dem och säga: Herren ryter från höjden, hans röst dånar från hans heliga boning, går som ett rytande över hans marker, skallar som vintramparens rop. Till jordens alla invånare,

31. till världens ände når hans dånande stämma, ty Herren går till rätta med folken, han går till doms med allt levande. De onda prisger han åt svärdet, säger Herren.

32. Så säger Herren Sebaot: Se, olyckan drar fram från folk till folk, en väldig storm bryter lös från världens bortersta hörn.

33. Den dagen skall de som Herren dräpt ligga strödda över hela jorden, från den ena änden till den andra. De skall inte begråtas, inte samlas ihop och inte begravas; de skall bli till gödsel på marken.

34. Klaga, ni herdar, och jämra er, kräla på marken, ni hjordens ledare. Ty tiden är inne då ni skall slaktas, ni skall stupa som präktiga baggar.

35. Ingen tillflykt finns för herdarna, ingen räddning för hjordens ledare.

36. Hör hur herdarna ropar, hur hjordens ledare klagar! Ty Herren ödelägger deras betesmarker.

37. De frodiga ängarna förhärjas av Herrens flammande vrede.

38. Likt ett lejon har han lämnat sin boning. Ja, deras land är förött av det härjande svärdet, av hans flammande vrede.