Jeremia 31 SKB
1. På den tiden, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska jag vara Gud (Elohim) för Israels alla familjer, och de ska vara mitt folk [Jer 30:22].Israel ska bli upprättat och tillsammans med Juda ska de prisa Gud
2. Så säger Herren (Jahve): ”Folket som lämnades av svärdet, har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i öknen, dit jag gick för att ge Israel vila.”
3. Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahve) för mig: Med evig kärlek har jag älskat dig, därför har jag omgärdat (byggt ett staket runt) dig med min nåd (kärleksfulla omsorg).
4. Jag ska upprätta dig (bygga upp dig), och du ska bli återupprättad, du jungfru Israel. Än en gång ska du ta upp din tamburin, och dra ut i dans bland dem som är glada.
5. Än en gång ska du få plantera vingårdar, på Samariens berg. De som planterar dem, ska själva njuta av frukten.
6. Det kommer en dag, när väktarna på Efraims bergsbygd ropar: Kom, låt oss gå upp till Sion upp till Herren, vår Gud (Jahve Elohim).
7. För så säger Herren (Jahve): Sjung med glädje för Jakob, och ropa vid nationernas huvud [Israel], kungör, prisa och säg: ”Herre (Jahve), fräls ditt folk, Israels kvarleva.”
8. Se, jag ska föra dem från länderna i norr, och samla dem från jordens yttersta hörn, med dem de blinda och de lama [Jes 35:5-6; Mika 4:6-8], gravida kvinnor och hon som föder tillsammans med barn, en stor skara ska återvända hit.
9. De ska komma tillbaka gråtande [i ånger för tidigare synder], under bön om nåd (oförtjänt kärlek) ska jag föra dem tillbaka. Jag ska leda dem längs med vattenbäckar [Ps 23:2], på en jämn väg där de inte ska stappla. Jag ska göra detta eftersom jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.
10. Lyssna till Herrens (Jahves) ord, ni hednafolk, förkunna det i avlägsna kustländer. Säg: ”Han som skingrade Israel ska också samla det, och bevara det som en herde håller ihop (föder, beskyddar) sin hjord.” [4 Mos 27:17; 2 Sam 7:7; Ps 78:70-72; Hes 34]
11. För Herren (Jahve) har befriat Jakob och återlöst (friköpt) honom från den som var starkare än han.
12. De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem], de ska (strömma samman och) stråla av lycka över allt vad Herren (Jahve) ger, över säd, vin [från druvor], och olja, över unga får och kalvar. Deras liv ska vara som en vattenrik trädgård, aldrig mer ska de tyna bort (förtvina, lida nöd).
13. Då ska unga flickor dansa i glädje, också unga män och gamla män ska tillsammans stämma in i glädjen. Jag ska vända deras sorg till jubel, jag ska ge dem tröst och glädje efter smärtan. [Ps 30:12-13; 126]
14. Och jag ska mätta prästernas själar med det feta, och mitt folk ska bli mätt av min godhet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
15. Så säger Herren (Jahve): ”En röst (ett rop) hörs i Rama, sorgesång (klagan) och bitter gråt, Rakel gråter över sina söner, hon vägrar att låta sig tröstas över sina söner, för de är (finns) inte (hennes barn är borta).” [Matt 2:18] [Rama ligger 8 km norr om Jerusalem där enligt en tidig tradition också Rakel är begravd, se 1 Sam 10:2 (en annan tradition placerar graven just norr om Betlehem). Rakel, som var gift med Jakob, var länge barnlös men fick till sist två barn, Josef och Benjamin. Hennes barnbarn, Efraim och Manasse, är de stora norra israeliska stammarna. Jeremia använder nu en metaforisk bild över hur hon gråter över hennes älskade ”barn” som hade blivit tillfångatagna och bortförda till Assyrien 722 f.Kr.]
16. Så säger Herren [till henne]: Håll tillbaka din klagan (sorgerop), och fäll inga fler tårar, för du ska få din lön [din genuina ånger har gett resultat], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), Dina barn ska återvända från fiendelandet.
17. Ja, det finns hopp för dina efterkommande (din framtid), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Dina barn ska återvända till deras eget land.
18. Jag har verkligen hört Efraim begråta sig själv: Du har tuktat mig och jag är tuktad, som en otämjd kalv [Hos 10:11], vänd på mig så jag blir omvänd, för du är Herren min Gud (Jahve Elohim).
19. Sannerligen, efter att jag blivit omvänd, ångrade jag mig och efter att jag fått insikt (intim kunskap) slog jag mig på höften, jag skämdes och var även förödmjukad eftersom jag bar min ungdoms förebråelser.
20. Är Efraim en kär son för mig? Är han ett barn som är gungat på knät? För så ofta jag talar om honom, kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom, därför längtar mitt inre [mitt hjärtas strängar vibrerar] efter honom, jag ska sannerligen ha förbarmande över honom, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
21. Sätt upp vägmärken åt dig, gör dig vägvisare, sätt ditt hjärta till de höga vägarna, även på de vägar du gick, kom tillbaka (återvänd) Israels jungfru, återvänd till dessa dina städer.
22. Hur länge ska du vända dig bort, du avfallna dotter? Herren (Jahve) har skapat något nytt på jorden – en kvinna ska omsluta (omringa) en stridsman (en man i sina bästa år).
23. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen): Må Herren (Jahve) välsigna dig [4 Mos 6:24], du rättfärdighetens boning, du heliga berg.
24. I den ska Juda [landsbygd] och alla dess städer leva tillsammans [i fred och trygghet] – jordbrukare (de som plöjer) och herdar [de som vandrar] med boskapshjord.
25. För jag vederkvicker (vattnar frikostigt; släcker törsten hos) en försmäktande (trött) själ, och varje själ som tynar (tvinar) bort [som är utsvulten, sorgsen och trängtande] fyller (mättar) jag [på nytt]. [Här finns en kiasm där själens (hebr. nefesh) bedrövliga tillstånd upprepas två gånger centralt. Versen ramas dock in av två verb som visar hur Gud helt och fullt vederkvicker och fyller själens behov. Se även Ps 23:2-3; Matt 5:6; 11:28-29; Joh 7:37-38.]
26. Här vaknade jag och såg mig omkring, och min sömn hade gjort mig gott. [Det går att se den här versen som om Jeremia fått detta budskap, från Jer 30:1, som en dröm. Det kan också spegla de som återvänt och nu kan sova gott om natten i trygghet.] [Nu följer tre sektioner som alla börjar med samma fras: ”Se, dagar ska komma”, se vers 27, 31, 38.]
27. Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska beså Israels hus och Juda hus med säden av människor och med säden av vilda djur.
28. Och det ska ske att som jag har vakat över dem [Israel och Juda, se Jer 1:12] för att rycka upp och bryta ner och omstörta och fördärva och hemsöka, så ska jag vaka över dem för att bygga upp och plantera [Jer 1:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
29. I de dagarna ska man inte längre säga: ”Fäderna har ätit sura (omogna) druvor och sönernas tänder blir dåliga (är på kant, nötta, trubbiga – hebr. qahah) [och därmed ömma]?”
30. Var och en ska dö i (på grund av) sin egen synd, alla människor som äter sura druvor, hans tänder ska bli dåliga. [Klag 5:7; Hes 18:2]
31. Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska skära (sluta) ett förnyat förbund med Israels hus och med Juda hus;
32. inte ett sådant förbund som jag skar med deras fäder den dagen då jag tog dem vid handen för att föra dem ut ur Egypten. För så mycket som de bröt mitt förbund, var jag likväl deras man (make), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
33. Men detta är förbundet som jag ska skära med Israels hus efter dessa dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), jag ska ge min undervisning (Torah) i deras inre, och över deras hjärtan ska jag skriva den [Joel 2:28-29], och jag ska vara deras Gud (Elohim) och de ska vara mitt folk,
34. och de ska inte längre undervisa varje man sin granne och varje man sin bror och säga: ”Lär känna Herren (Jahve)”, för de ska alla känna (ha en intim relation med) mig, från den minste av dem till den störste, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), för jag ska förlåta deras överträdelser och deras synder ska jag inte mer komma ihåg.
35. Så säger Herren (Jahve): ”Vem har gett solen till ljus som dagen, och direktiven till månen och stjärnorna till att lysa om natten [1 Mos 1:14-18], vem rör upp havet så att dess vågor ryter? Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
36. Om denna förordning upphör inför mitt ansikte, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då ska också Israels säd upphöra att vara ett folk inför mitt ansikte i alla dagar.”
37. Så säger Herren (Jahve): ”Om himlarna därovan kan mätas och jordens grundvalar där nere kan utforskas, då ska jag också förskjuta hela Israels säd för allt som de har gjort,” förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
38. Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då staden [Jerusalem] åter ska byggas upp till Herren (Jahve), från Chananels torn (”Guds-favör-torn” – hebr. migdal chananel) [Neh 3:1; 12:39; Sak 14:10] till Hörnporten [2 Kung 14:13; 2 Krön 25:23; 26:9; Sak 14:10].
39. Och mätsnöret ska dras rakt fram till Garevs kulle [ordagrant: skabbens kulle] och ska vända mot Goata [okänd plats nära Jerusalem; betyder ”rytande”].
40. Och hela dalen med de döda kropparna och med askan och alla fält till Kidrons bäck, till hörnet på Hästporten österut [2 Krön 23:15; Neh 3:28], ska vara helgat åt Herren (Jahve). Det ska inte mer bli uppryckt eller nedbrutet för evigt.