Jeremia 33 SKB

1. Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia en andra gång när han fortfarande var instängd på vaktgården, han sa:

2. Så säger Herren (Jahve), Skaparen, Herren (Jahve) som själv formade det till att stå fast, Herren (Jahve) är hans namn.

3. Ropa till mig och jag ska svara dig och berätta för dig stora [plural] och mäktiga (inhägnade, undangömda, avskurna, befästa, otillgängliga) [plural] ting, som du inte känner till (saknar intim kunskap om).

4. För så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) om stadens hus och om Juda kungs hus, som är nedbrutna till högar och till vallar,

5. på vilka de kommer för att strida med kaldéerna, till att fylla dem med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och i mitt raseri. Och för all deras ondska har jag dolt mitt ansikte från staden.

6. Se, över den hälsa (helhet – hebr. arocha) och läkedom (hebr. marfe) och bot (att laga, göra hel – hebr. rafa) och jag ska uppenbara (avslöja) till dem en myckenhet av frid (shalom) och sanning.

7. Och jag ska låta Juda fångar och Israels fångar komma tillbaka och ska bygga upp dem som det var i begynnelsen.

8. Och jag ska rena dem från all deras missgärning som de har syndat mot mig och jag ska förlåta alla deras missgärningar som de har syndat mot mig och som de har överträtt mot mig.

9. Och denna stad ska för mig bli ett glädjens namn, till lovsång och till härlighet inför alla jordens folkslag, som ska höra allt det goda som jag gör för dem, och ska frukta och darra över allt det goda och över all frid (shalom) som jag gör mot dem.

10. Så säger Herren (Jahve): Åter ska det höras på denna plats om vilken man säger: Den är förbränd utan människa och utan djur, i Juda städer och på Jerusalems gator som är öde utan människa och utan invånare och utan djur,

11. en röst av glädje och en röst av fröjd, en röst för brudgum och en röst för brud, en röst som säger: Tacka Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) för Herren (Jahve) är god för till evighet varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).

12. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Åter ska på denna plats som är förbränd, utan människa och även djur och i alla dess städer, bli bebodd av herdar som låter sina hjordar vila.

13. I Berglandets städer [Jerusalem, Bethehem, Hebron] och i Låglandets (hebr. Shefelas) städer [Ashdod, Askelon, Gat och Bet Shemesh] och i städerna i söder och i Benjamins land och i Juda städer ska hjordarna igen passera under hans hand som räknar dem säger Herren (Jahve).

14. Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska upprätta (komma och uppfylla) det goda (underbara, nåderika) ordet (löftet) som jag talat till Israels hus [i norr] och över Juda hus [i söder].

15. I de dagarna och på den tiden ska jag låta ett rättfärdigt skott (en gren) växa upp till David och han ska verkställa påbud (bindande juridiska beslut) och rättfärdighet i landet. [Jesus ska regera här på jorden.]

16. I de dagarna ska Juda vara frälst och Jerusalem bo i trygghet, och detta är vad hon (Jerusalem) ska kallas: ”Herren (Jahve) vår rättfärdighet.”

17. För så säger Herren (Jahve): Det ska inte bli avhugget till David en man som sitter på Israels hus tron.

18. Och till prästerna, leviterna, ska det inte huggas av en man inför mitt ansikte som offrar brännoffer och till att bränna matoffer och utföra offer alla dagar (oavbrutet).

19. Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia, han sa:

20. Så säger Herren (Jahve): Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten så att det inte blir dag och natt i tid,

21. då ska också mitt förbund med min tjänare David brytas så att han inte har en son som regerar på hans tron, och med leviterna, prästerna, mina tjänare.

22. Som himmelens härskaror (stjärnorna) inte kan räknas och som havets sand inte kan mätas, så ska jag föröka min tjänare Davids säd och leviterna som gör tjänst åt mig.

23. Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia, han sa:

24. Ser du inte vad detta folk har talat och sagt: De två familjerna som Herren (Jahve) har utvalt har han avvisat (kastat bort) och mitt folk föraktar de för att inte längre vara ett folkslag inför dem.

25. Så säger Herren (Jahve): Om mitt förbund med dagen och natten upphör, om jag inte har fastställt himlarnas och jordens förordningar (ordagrant ”saker inristat”),

26. då ska jag även avvisa Jakobs och min tjänare Davids säd, så att jag inte tar av hans säd till att regera över Abrahams, Isaks och Jakobs säd, för jag ska låta deras fångna återvända och ska ge dem nåd (evig nåd och barmhärtighet – hebr. rachamim).