Jeremia 34 B2000

1. Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Nebukadnessar av Babylonien angrep Jerusalem och dess lydstäder med hela sin här, med alla de riken på jorden som löd under hans välde och med alla folk:

2. Så säger Herren, Israels Gud: Gå till kung Sidkia av Juda och säg till honom: Så säger Herren: Jag skall prisge denna stad åt den babyloniske kungen, och han skall bränna ner den.

3. Du skall inte undkomma honom, du skall tas till fånga och falla i hans hand. Du skall stå till svars inför den babyloniske kungen, öga mot öga och ansikte mot ansikte, och du skall föras till Babylon.

4. Men hör Herrens ord, kung Sidkia av Juda: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö för svärd.

5. Du skall dö i frid, och eldar skall tändas till din ära liksom eldar tändes för dina förfäder, de kungar som regerade före dig. Man skall hålla dödsklagan över dig och ropa: »Ack, herre!« Jag har talat, säger Herren.

6. Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, kungen av Juda, i Jerusalem.

7. Det var när den babyloniske kungens här angrep Jerusalem och de städer i Juda som fanns kvar, Lakish och Aseka. Dessa var de enda befästa städer i Juda som ännu höll stånd.Brott mot förbundet

8. Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren sedan kung Sidkia hade slutit ett avtal med Jerusalems befolkning om att kungöra frigivning av slavarna.

9. Var och en skulle frige sina hebreiska slavar, manliga som kvinnliga; ingen skulle hålla en judeisk landsman som slav.

10. Alla som hade ingått avtalet, både stormännen och folket, rättade sig efter detta och frigav sina slavar och slavinnor. De höll dem inte längre som slavar utan gick med på att släppa dem fria.

11. Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem att bli slavar igen.

12. Då kom detta ord till Jeremia från Herren:

13. Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Jag sade:

14. Vart sjunde år skall var och en av er frige de hebreiska landsmän som har sålt sig till er; när de har tjänat er i sex år skall ni frige dem. Men era fäder lyssnade inte på mig, de lydde mig inte.

15. Nyss ändrade ni er och gjorde det som är rätt i mina ögon när ni kungjorde frigivning av era landsmän och slöt ett avtal inför mig i det hus som mitt namn är utropat över.

16. Men sedan har ni ändrat er igen och vanhelgat mitt namn. Alla har ni tagit tillbaka de slavar och slavinnor som ni skänkt friheten, ni har tvingat dem att åter bli era slavar.

17. Därför säger Herren så: Ni har inte lytt mig. Ni har inte släppt era bröder och landsmän. Därför skall jag släppa lös svärd och pest och svält mot er, säger Herren, jag skall göra er till en skräckbild för alla riken på jorden.

18. De män som har brutit mitt förbund och inte uppfyllt villkoren i det förbund de slöt inför mig skall jag behandla som kalven de högg mitt itu för att sedan gå fram mellan styckena.

19. Stormännen i Juda och i Jerusalem, hovmännen och prästerna och hela folket i landet som gick fram mellan kalvens två delar,

20. dem skall jag utlämna åt deras motståndare och dödsfiender, och deras lik skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur.

21. Och kung Sidkia av Juda och hans stormän skall jag utlämna åt deras motståndare och dödsfiender, åt den babyloniske kungens här, som nu har dragit bort härifrån.

22. Nu befaller jag dem, säger Herren, att återvända till denna stad. De skall angripa den, och de skall erövra den och bränna ner den, och städerna i Juda skall jag göra till en ödemark där ingen kan bo.