Jeremia 34 SKB

1. Herrens (Jahves) ord som kom till Jeremia när Nebukadnessar, Babels kung och hela hans armé och alla kungariken under hans hand och hela folket stred mot Jerusalem och alla dess städer, han sa:

2. Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Gå och tala till Tsidqijaho, Juda kung och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ge denna stad i Babels kungs hand och han ska bränna den i eld,

3. och du ska inte kunna fly från hans hand utan ska med säkerhet fångas och ges i hans hand, och dina ögon ska se Babels kung och han ska tala till dig mun mot mun och du ska gå till Babel.

4. Men hör Herrens (Jahves) ord Tsidqijaho, Juda kung. Så säger Herren (Jahve) om dig: Du ska inte dö för svärdet.

5. I shalom (frid) ska du dö, och med dina fäders kremering, de tidigare kungarna som var före dig, så ska de göra en kremering för dig och de ska beklaga dig: ”Ve herre!” för jag har talat mitt ord förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

6. Och profeten Jeremia talade alla dessa ord till Tsidqijaho, Juda kung i Jerusalem.

7. Och Babels kungs armé stred mot Jerusalem och mot alla Juda städer som var kvar, mot Lachish och mot Azeka, för bara dessa var kvar av Judas befästa städer.Frihet för slavar

8. Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) efter att kung Tsidqijaho hade skurit ett förbund med hela folket som var i Jerusalem för att proklamera (ropa ut) frihet för dem,

9. för att låta varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna, som var en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, gå fri så att ingen skulle göra slavar av dem, en jude sin bror.

10. Och alla furstar och hela folket lyssnade som hade gått in i förbundet för att låta varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna, gå fri så att ingen längre skulle göra slavar av dem. De lyssnade och lät dem gå.

11. Men efteråt vände de och fick tjänarna och tjänarinnorna som de hade låtit gå fria att komma tillbaka och fick dem att underkasta sig som tjänare och tjänarinnor (på nytt).

12. Därför kom Herrens (Jahves) ord till Jeremia, han sa:

13. Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Jag skar ett förbund med era fäder den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset (slaveriet), och sa:

14. Vid slutet av vart sjunde år ska varje man låta sin bror som är hebré, som har varit såld till dig och har tjänat dig 6 år, du ska låta honom gå fri från dig. Men era fäder lyssnade inte till mig och lutade inte sina öron.

15. Och ni har idag vänt och gjort det som är rätt i mina ögon, i att förkunna frihet varje man till sin granne. Och ni har skurit ett förbund inför mitt ansikte, i huset som är uppkallat efter mitt namn.

16. Men ni vände och vanhelgade mitt namn och fick varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna som ni hade låtit gå fria, till deras önskan, att komma tillbaka och fick dem att underkasta sig för att bli tjänare och tjänarinnor åt er.

17. Därför säger Herren (Jahve) så: Ni har inte lyssnat till mig, till att förkunna frihet varje man till sin bror och varje man till sin granne. Se, jag ropar ut för er frihet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) till svärdet och till pesten och till hungersnöden och jag ska göra er till en skräck för alla jordens kungariken.

18. Jag ska ge männen som har överträtt mitt förbund, som inte har hållit fast vid förbundets ord som de skar inför mitt ansikte, som delade kalven i två och gick mellan dess stycken,

19. Juda furstar och Jerusalems furstar, ledarna och prästerna och hela folket i landet som gick mellan kalvstyckena,

20. ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och deras kroppar ska bli mat åt himlarnas fåglar och till markens djur.

21. Och Tsidqijaho, Juda kung och hans furstar ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och i handen på Babels kungs armé som har gått upp från er.

22. Se, jag ska befalla förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och få dem att återvända till denna stad och de ska strida mot den och inta den och bränna den i eld. Och jag ska göra Juda städer till en ödemark utan invånare.