Jeremia 36 SFB15

1. I Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:

2. ”Ta en bokrulle och skriv ner i den alla de ord som jag har talat till dig om Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig under Josias tid ända till i dag.

3. Kanske ska Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta drabba dem. Då ska jag förlåta dem deras missgärning och deras synd.”

4. Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk ner i en bokrulle alla de ord som Herren hade talat till honom.

5. Och Jeremia gav Baruk denna befallning. Han sade: ”Jag är förhindrad, så jag kan inte gå till Herrens hus.

6. Men gå du dit och läs upp Herrens ord för folket i Herrens hus på fastedagen från rullen som du skrev efter min diktamen. Läs också upp det för hela Juda, som har kommit från sina städer.

7. Kanske ska de då bönfalla inför Herren och vända om var och en från sin onda väg. Stor är den vrede och harm som Herren har uttalat över detta folk.”

8. Baruk, Nerias son, gjorde precis som profeten Jeremia hade befallt honom. I Herrens hus läste han upp Herrens ord ur bokrullen.

9. I Juda kung Jojakims, Josias sons, femte regeringsår i nionde månaden utlystes nämligen en fasta inför Herren för allt folket i Jerusalem och för alla som hade kommit till Jerusalem från Juda städer.

10. Då läste Baruk upp Jeremias ord ur bokrullen. Han läste upp dem in-för hela folket i Herrens hus, i kammaren som tillhörde skrivaren Gemarja, Shafans son, på den övre förgården vid ingången till nya porten på Herrens hus. Kung Jojakim bränner bokrullen

11. När Mika, son till Gemarja, son till Shafan, hade hört alla Herrens ord läsas upp ur bokrullen,

12. gick han ner till kungens hus och in i skrivarens kammare. Där satt alla furstarna: skrivaren Elishama, Delaja, Shemajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Shafans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna.

13. Mika berättade för dem allt som han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket.

14. Då sände alla furstarna i väg Jehudi, son till Netanja, son till Shelemja, Kushis son, med bud till Baruk och lät säga: ”Ta med dig rullen som du har läst upp inför folket och kom hit.” Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.

15. Då sade de till honom: ”Sätt dig ner och läs den för oss.” Och Baruk läste för dem.

16. När de hörde allt som stod där, såg de förskräckt på varandra och sade till Baruk: ”Vi måste tala om för kungen allt som står här.”

17. Och de frågade Baruk: ”Berätta för oss: Hur skrev du ner allt detta? Var det efter hans diktamen?”

18. Baruk svarade dem: ”Han dikterade allt detta för mig, och jag skrev ner det i bokrullen med bläck.”

19. Då sade furstarna till Baruk: ”Gå och göm dig tillsammans med Jeremia och låt ingen få veta var ni är.”

20. De lämnade rullen i skrivaren Eli-shamas kammare och gick in till kungen på förgården och berättade allt för honom.

21. Då sände kungen Jehudi att hämta rullen, och han hämtade den från skrivaren Elishamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla furstarna som stod omkring honom.

22. Kungen satt då i vinterpalatset, eftersom det var i den nionde månaden. Det brann i kolpannan som stod framför honom,

23. och när Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända tills hela rullen hade brunnit upp i elden som var i kolpannan.

24. Varken kungen själv eller någon av hans tjänare blev förskräckt eller rev sönder sina kläder när de hörde alla dessa ord.

25. Elnatan, Delaja och Gemarja bad kungen enträget att inte bränna upp rullen, men han lyssnade inte på dem.

26. Och kungen befallde kungasonen Jerameel och Seraja, Asriels son, och Shelemja, Abdeels son, att de skulle gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt undan dem. Den nya profetrullen

27. När kungen hade bränt upp rullen med det som Baruk hade skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:

28. ”Ta dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Juda kung Jojakim brände.

29. Men om Juda kung Jojakim ska du säga: Så säger Herren: Du har bränt upp denna rulle och sagt: Varför har du skrivit i den att Babels kung ska komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur?

30. Därför säger Herren så om Juda kung Jojakim: Ingen arvinge till honom ska sitta på Davids tron, och hans döda kropp ska kastas bort och utsättas för dagens hetta och nattens kyla.

31. Jag ska straffa honom, hans efterkommande och hans tjänare för deras missgärning. Och jag ska låta all den olycka som jag uttalat över dem och Jerusalems invånare och Juda män drabba dem, eftersom de inte velat höra.”

32. Då tog Jeremia en annan rulle och gav den till sekreteraren Baruk, Nerias son. Och han skrev efter Jeremias diktamen ner i den allt som hade stått i den bokrulle som Juda kung Jojakim hade bränt upp i eld. Och till detta lades många liknande ord.