Jeremia 36 SKB

1. Och det skedde i det fjärde året av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, att detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahve), han sa:

2. ”Ta dig en bokrulle och skriv i den alla de ord som jag har talat mot Israel och mot Juda och mot alla folkslag, från den dag jag [först] talade till dig, från Joshijahos dagar och till denna dag.

3. Kanhända ska Juda hus höra all den ondska som jag har för avsikt att göra mot dem, så att de vänder om, varje man från sin onda väg och jag kan förlåta deras överträdelser och deras synder.”

4. Och Jeremia kallade på Baroch, Nerijas son, och Baroch skrev från Jeremias mun alla Herrens (Jahves) ord som han hade talat till honom på en bokrulle.

5. Och Jeremia befallde Baroch och sa: ”Jag är fängslad, jag kan inte gå till Herrens (Jahves) hus,

6. gå därför du och läs i rullen det som du har skrivit från min mun, Herrens (Jahves) ord, i öronen på folket i Herrens (Jahves) hus på en fastedag, och du ska också läsa det i öronen på hela Juda som kommer ut från sina städer.

7. Det kan hända att de ska framföra sina böner inför Herrens (Jahves) ansikte och ska vända om varje man från sin onda väg, för stor är vreden och raseriet som Herren (Jahve) har talat till detta folk.”

8. Och Baroch, Nerijas son, gjorde allt som profeten Jeremia befallde honom, läste i skriftrullen Herrens (Jahves) ord i Herrens (Jahves) hus.

9. Och det skedde i femte året av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, i den nionde månaden att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahves) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem.

10. Och Baroch läste i skriftrullen Jeremias ord i Herrens (Jahves) hus i Gemarjahos, skrivaren Shafans sons, kammare, på den övre gården i ingången till den nya porten i Herrens (Jahves) hus, i öronen på hela folket.

11. Och när Michajaho, Gemarjahos son, Shafans son, hörde alla Herrens (Jahves) ord från hela bokrullen,

12. gick han ner till kungens hus in i skrivarens kammare. Och se, där satt alla furstar, skrivaren Elishama och Delajaho, Shemajahos son och Elnatan, Achbors son och Gemarjaho, Shafans son och Tsidqijaho, Chananjas son och alla furstar.

13. Och Michajaho redovisade för dem alla de ord som han hade hört när Baroch läste skriftrullen i folkets öron.

14. Och alla furstarna sände Jehodi, Netanjas son, Shelemjahos son, Koshis son, till Baroch och sa: ”Ta bokrullen i din hand, varur du har läst i öronen på folket och kom.”

15. Och de sa till honom: ”Sitt, vi ber dig, och läs det i våra öron.” Och Baroch läste det för dem (i deras öron).

16. Och det skedde när de hörde alla orden, att de blev rädda, varje man till sin granne och de sa till Baroch: ”Vi måste absolut berätta för kungen alla dessa ord.”

17. Och de frågade Baroch och sa: ”Berätta, vi ber dig, för oss, hur skrev du ner alla dessa ord från hans mun?”

18. Och Baroch sa till dem: ”Han uttalade alla dessa ord för mig med sin mun och jag skrev dem med bläck i bokrullen.”

19. Och furstarna sa till Baroch: ”Gå och göm er, du och Jeremia och låt ingen man veta var ni är.”

20. Och de kom in till kungens gård, men de hade deponerat bokrullen i skrivaren Elishamas kammare, och de berättade alla orden i kungens öron.

21. Och kungen sände Jehodi att hämta skriftrullen och han tog den från skrivaren Elishamas kammare. Och Jehodi läste ur den i kungens öron och i öronen på alla furstarna som stod bredvid kungen.

22. Och kungen satt i vinterhuset i den nionde månaden och kaminen brann framför honom.

23. Och det skedde när Jehudi hade läst tre eller fyra kolumner att han (kungen) skar av den (bokrullen) med kniven och kastade den i elden som var i kaminen till dess hela skriftrullen var slukad av elden som var i kaminen.

24. Och de var inte rädda och rev inte isär sina kläder, kungen och alla hans tjänare som hörde alla dessa ord.

25. Och även Elnatan och Delajaho och Gemarijaho hade vädjat till kungen att inte bränna bokrullen, men han lyssnade inte till dem.

26. Och kungen befallde Jerachmel, kungens son och Serajaho, Azriels son och Shelemjaho, Avdeels son att ta skrivaren Baroch och profeten Jeremia, men Herren (Jahve) hade gömt dem.

27. Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia efter att kungen hade bränt skriftrullen och orden som Baroch hade skrivit efter Jeremias diktamen (ordagrant: ”från hans mun”), han sa:

28. ”Ta dig en annan skriftrulle och skriv i den alla de tidigare orden som var i den första skriftrullen, som Jehojaqim, Juda kung har bränt.

29. Och över Jehojaqim, Juda kung ska du säga: Så säger Herren (Jahve): Du har bränt denna skriftrulle och sagt: Varför har du skrivit i den och sagt: Babels kung ska med säkerhet komma och ödelägga detta land, och ska få människa och djur att upphöra att finnas där?

30. Därför säger Herren (Jahve) så om Jehojaqim, Juda kung: Han ska inte ha någon som sitter på Davids tron och hans döda kropp ska slängas ut till dagens hetta och till nattens frost.

31. Och jag ska utkräva över honom och hans säd och hans tjänare deras synder, och jag ska föra över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män, all den ondska som jag har talat till dem, men de lyssnade inte.”

32. Och Jeremia tog en annan bokrulle och gav den till skrivaren Baroch, Nerijas son, som skrev i den från Jeremias mun alla bokens ord som Jehojaqim, Juda kung hade bränt i eld, och bredvid dem lades många liknande ord till.