Jeremia 4 SKB

1. Om du vill återvända Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), återvänd till mig och om du vill slänga bort dina osmakliga ting från mina ögon och inte vill vackla,

2. och vill avlägga ed: Herren (Jahve) lever, i sanning, i rätt och i rättfärdighet, då ska länderna välsigna sig i honom och i honom ska de ha sin ära.Förödelse från norr

3. Därför säger Herren (Jahve) så till Juda män och till Jerusalem: Bryt åt er mark [som legat] i träda och så inte bland törnen.

4. Omskär er själva till Herren (Jahve) och ta bort ert hjärtas förhud ni Juda män och Jerusalems invånare, för att inte mitt raseri ska dra fram som eld och brinna så att ingen kan släcka från mitt ansikte, för era onda gärningar.

5. Förkunna i Juda och låt det höras i Jerusalem och säg: Blås shofar i landet, ropa högt och säg: ”Samla er själva (mobilisera) och låt oss gå till de befästa städerna.”

6. Res upp ett baner Sion, bli stark (ta skydd, rädda dig), res dig inte, eftersom jag ska låta ondska komma från norr, en stor förödelse.

7. Ett lejon har rest sig (stigit upp) från sitt snår och en folkslagens fördärvare har gett sig iväg och gått från sin plats till att göra landet öde, så att dess städer blir ödelagda utan invånare.

8. Omgjorda därför dig själv med säcktyg, klaga och gråt, eftersom Herrens (Jahves) vrede inte vänder bort från oss.

9. Och det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att kungens hjärta ska svika och furstarnas hjärta och prästerna ska bli överraskade och profeterna ska bli undrande.

10. Och jag sa: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) du har verkligen bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: Ni ska ha frid (shalom) men svärdet har sträckts ut mot själen.

11. Vid den tiden ska det sägas till detta folk [Juda] och till Jerusalem, en brännande (torr) vind från kala höjder i öknen [ska svepa ner över] dottern mitt folks väg, inte för att kasta eller för att rensa [säd]. [Vinden syftar troligtvis på sirocco, en kraftig ökenvind so var för stark för att skilja agnarna från vetet, eftersom den förde bort både vetet och agnarna. Guds dom liknas vid denna vind som drabbar både goda och onda.]

12. En vind för stark för detta ska komma till mig, nu ska jag även tala rättvisa med dem.

13. Se, han kommer upp som moln och hans vagnar är som virvelvinden, hans hästar är smidigare än örnar. Ve över oss! Eftersom vi förgås.

14. Tvätta ditt hjärta från ondska Jerusalem så att du ska kunna räddas. Hur länge ska dina ondskefulla tankar bo i dig?

15. En röst (lyssna) förkunnar från Dan och olycka hörs från Efraims berg.

16. Tänk på folkslagen, se låt det höras över Jerusalem, spejare kommer från ett fjärran land och ger (låter höra) sina röster över Juda städer.

17. Som fältets väktare är de mot henne runtomkring, eftersom hon har blivit upprorisk mot mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

18. Dina vägar och dina gärningar (handlingar) har skapat dessa ting mot dig, detta är din ondska, den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.

19. Min buk! Min buk! Jag vrider mig i smärta, mitt hjärtas kammare, mitt hjärta kvider i mig. Jag kan inte tiga, eftersom du har hört shofarens röst min själ, larmet från krig (stridslarmet). [Ordet för buk kan syfta på allt från enbart tarmarna till hela den nedre regionen, men även hela bålen. I denna vers kan man anta att hela kroppen är påverkad.]

20. Det ena fördärvet förkunnas efter det andra fördärvet, eftersom hela landet är förött. Plötsligt är mitt tält spolierat, mina tältdukar i ett ögonblick.

21. Hur länge ska jag se baner [fanor som bärs av armén i striden], höra rösen av shofar?

22. Eftersom mitt folk är dårar, de känner mig inte, de är enfaldiga söner och de saknar förstånd, de är kloka i att göra ont, men att göra gott saknar de kunskap om.

23. Jag ser jorden och se, den är öde och tom [1 Mos 1:2] och till himlarna och där finns inget ljus.

24. Jag ser bergen och se, de darrar och alla kullar rör sig fram och tillbaka.

25. Jag ser och se, ingen människa och alla fåglar under himlarna har flytt.

26. Jag ser och se, de fruktbara fälten är öken och alla dess städer är nedbrutna inför Herrens (Jahves) ansikte och inför hans brinnande vrede.

27. Därför säger Herren (Jahve) så: Hela landet ska bli öde, men jag ska inte helt göra slut på det.

28. Över detta ska jorden sörja och himlarna därovan bli svarta (mörka) eftersom jag har talat det, det är min plan, jag ska inte ändra mig och inte ta tillbaka den.

29. Från rösten (ljudet) av ryttare och bågskyttar flyr hela staden, de går in i snåren och upp på klipporna, alla städer är övergivna och ingen man bor därinne.

30. Och du, som är bortskämd vad gör du, eftersom du klär dig själv i scharlakan och täcker dig med smycken av guld och gör dina ögon stora med färg? Fåfängt har du gjort dig själv tjusig, dina älskare föraktar dig, de söker din själ (ditt liv).

31. Eftersom jag har hört en röst som från en kvinna i födslosmärta, ångesten som hos henne som föder sitt första barn, dottern Sions röst, som flämtar efter luft, som spretar med sina händer: Ve över mig, eftersom min själ förgås till de som slaktar.