Jeremia 42 SFB15

1. Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hoshajas son, och hela folket, från de minsta till de största,

2. till profeten Jeremia och sade: ”Vi vädjar ödmjukt till dig: Be för oss till Herren din Gud för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss.

3. Låt Herren din Gud tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra.”

4. Profeten Jeremia svarade dem: ”Jag har lyssnat till er. Jag ska be till Herren er Gud så som ni har begärt. Vad Herren än svarar ska jag tala om för er utan att dölja något.”

5. Då sade de till Jeremia: ”Herren ska vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som Herren din Gud sänder oss genom dig.

6. Gott eller ont så vill vi lyssna till Herren vår Guds röst, honom som vi sänder dig till, så att det går väl för oss när vi lyder Herren vår Guds röst.”

7. Tio dagar senare kom Herrens ord till Jeremia.

8. Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste.

9. Han sade till dem: Så säger Herren, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom.

10. Om ni stannar kvar i detta land ska jag bygga upp er och inte slå ner er, jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ångrar det onda jag har gjort mot er.

11. Var inte rädda för Babels kung som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, för jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand.

12. Jag ska låta er finna barmhärtighet, och han ska förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.

13. Men om ni säger: ”Vi vill inte stanna i detta land”, och om ni inte lyder Herren er Guds röst,

14. utan säger: ”Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo”,

15. hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där,

16. då ska svärdet som ni fruktar nå er där i Egyptens land, och svälten som ni är rädda för ska följa er till Egypten, och där ska ni dö.

17. Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där ska alla dö genom svärd, svält och pest, och ingen av dem ska slippa undan och överleva den olycka som jag ska låta drabba dem.

18. För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och harm östes över Jerusalems invånare, så ska också min harm ösas över er om ni beger er till Egypten. Ni ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni ska aldrig mer få se denna plats.

19. Herren säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er.

20. Ni bedrog er själva när ni sände mig till Herren er Gud och sade: ”Be för oss till Herren vår Gud. Och vad Herren vår Gud än säger, ska du tala om för oss och vi ska göra det.”

21. Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till Herren er Guds röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er.

22. Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, svält och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.