Jeremia 44 SKB

1. Ordet som kom till Jeremia om alla judar som bor i Egyptens land, som bor i Migdol och i Tachpanches och i Nof och i Patros land och han sa:

2. ”Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Ni har sett allt ont som jag har fört över Jerusalem och över Juda städer och se, denna dag är de ödelagda och ingen bor i dem

3. på grund av deras ondska som de har begått för att provocera mig i det de gick för att offra och tjäna andra gudar som de inte känner, varken de eller ni eller era fäder.

4. Och jag sände till er alla mina tjänare profeterna, sände dem tidigt och ofta och sa: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.

5. Men de lyssnade inte och lutade inte sitt öra till att vända om från deras ondska, till att avhålla sig från att offra till andra gudar.

6. Därför är mitt raseri och min vrede uthälld och upptänd i Juda städer och på gatorna i Jerusalem, och de är förlorade och ödelagda som denna dag.

7. Och nu säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) Israels Gud (Elohim): Varför har ni begått denna stora ondska mot era egna själar? Till att hugga av från er man och kvinna, barn och dibarn från Juda mitt, utan att lämna någon kvar.

8. Ni provocerar mig med era händers arbete när ni offrar till andra gudar i Egyptens land, dit ni har gått för att vistas, så att ni blir avhuggna och blir en förbannelse och en förebråelse bland jordens folkslag.

9. Har ni glömt era fäders onda gärningar och Juda kungars onda gärningar och deras fruars onda gärningar och era egna onda gärningar och era fruars onda gärningar som de har begått i Juda land och på Jerusalems gator?

10. De har inte ödmjukat sig till denna dag och de har inte fruktat, inte vandrat i min undervisning (Torah) inte i mina förordningar (ordagrant: saker inristat) som jag ställt fram för er och för era fäder.

11. Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) så: Jag har satt mitt ansikte mot er för ont, och till att hugga av hela Juda.

12. Och jag ska ta Juda kvarleva som har vänt sina ansikten till att gå till Egypten och vistas där, och de ska bli uppslukade. I Egyptens land ska de falla, de ska slukas av svärdet och av hungersnöden, de ska dö från den minste till den störste, genom svärd och genom hungersnöd och de ska bli till avsky och till häpnad och en förbannelse och en förebråelse.

13. För jag ska straffa dem som bor i Egyptens land som jag har straffat Jerusalem med svärdet, med hungersnöden och med pesten,

14. så att ingen av Juda kvarleva som har gått till Egyptens land för att vistas där ska kunna fly eller bli kvar så att de kan återvända till Juda land, till vilket de har en längtan att återvända för att bo där, för ingen ska återvända förutom flyktingarna [fångarna i Babel].”

15. Och alla män som vet att deras fruar offrat till andra gudar och alla kvinnor som stått bredvid, en stor församling, hela folket som bor i Egyptens land, i Patros, svarade Jeremia och sa:

16. ”Ordet som du har talat till oss i Herrens (Jahves) namn, vi ska inte lyssna till dig.

17. Men vi ska verkligen verkställa varje ord som har gått ut från vår mun, till att offra till himmelens drottning, och hälla ut dryckesoffer till henne, som vi har gjort, vi och våra fäder, våra kungar och furstar i Juda städer och på Jerusalems gator, för då hade vi rikligt med bröd och var välbeställda och såg inget ont.

18. Men sedan vi slutat att offra till himmelens drottning och hälla ut dryckesoffer till henne har vi saknat allt och har blivit slukade av svärdet och av hungersnöden.

19. Och är det vi som har offrat till himmelens drottning och hällt ut dryckesoffer till henne? Har vi gjort kakor åt henne med hennes bild (gjort en avbild – hebr. atsav) och hällt ut dryckesoffer till henne utan våra män?”

20. Och Jeremia talade till hela folket, till männen och till kvinnorna, till hela folket som hade gett honom detta svar och sa:

21. ”Offren som ni offrat i Juda städer och på Jerusalems gator, ni och era fäder, era kungar och era furstar och folket i landet, har inte Herren (Jahve) kommit ihåg dem, och har de inte stigit upp över hans hjärta?

22. Och Herren (Jahve) kan inte längre lyfta sitt ansikte för alla era onda gärningar, på grund av styggelserna som ni har begått. Därför har ert land blivit en ödemark och till häpnad och en förbannelse, utan invånare som det är idag.

23. Eftersom ni har offrat och har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat till Herrens (Jahves) röst, inte vandrat i hans undervisning, inte i hans förordningar (ordagrant: saker inristat), inte i hans stadgar (vittnesbörd), därför har detta onda drabbat er som det är idag.”

24. Och Jeremia sa till hela folket och till alla kvinnor: ”Hör Herrens (Jahves) ord, hela Juda som är i Egyptens land:

25. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Ni och era fruar har båda talat med era munnar och med era händer har ni fullbordat det och sagt: Vi ska verkligen verkställa våra löften som vi har lovat till att offra till himmelens drottning och hälla ut dryckesoffer till henne.” Ni ska verkligen infria era löften och verkligen verkställa era löften.

26. Därför hör Herrens (Jahves) ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har avlagt en ed vid mitt stora namn säger Herren (Jahve), för att mitt namn inte mer ska nämnas i munnen på någon man från Juda och säga: ”Herren Herren (Adonaj Jahve) lever, i hela Egypten.”

27. Se, jag vakar över dem för ont och inte för gott. Och alla Juda män som är i Egyptens land ska slukas av svärdet och av hungersnöden till dess det är slut på dem.

28. Och de som undkommer svärdet ska återvända från Egyptens land till Juda land, ett litet antal, och de ska veta, hela Juda kvarleva som har kommit till Egyptens land för att vistas där, vems ord som förblir (består, är starkt, upprätt, har framgång, gör gott, hjälper – hebr. qom) mina eller deras.

29. Och detta ska vara tecknet för er förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att jag ska straffa er på denna plats, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att mina ord verkligen står er emot för ont.

30. Så säger Herren (Jahve): ”Se jag ska ge farao chafra, Egyptens kung i hans fienders hand, och i handen på dem som söker hans själ (liv) som jag gav Tsidqijaho, Juda kung, i Nebukadnessar, Babels kungs hand, hans fiende som sökte hans själ (liv).”