Jeremia 46 SFB15

1. Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken.

2. Om Egypten. Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish och blev slagen av Babels kung Nebukadressar i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.

3. Gör i ordning sköld och skydd och ryck fram till strid!

4. Spänn för hästarna, sitt upp på springarna och ställ upp er med hjälmarna på. Gör spjuten blanka, klä er i pansar.

5. Vad ser jag? De är förfärade, de viker tillbaka, deras hjältar blir slagna och flyr utan att vända sig om. Det är skräck från alla håll, säger Herren.

6. Inte ens den snabbaste kan fly, inte ens hjälten kan komma undan. Norrut, vid floden Eufrat, där stapplar de och faller.

7. Vem är det som stiger som Nilfloden, likt strömmar av framvällande vatten?

8. Det är Egypten som stiger som Nilfloden, likt strömmar av framvällande vatten. Han säger: ”Jag ska dra upp och täcka landet, jag ska förstöra städerna och dem som bor i dem.”

9. Dra dit upp, ni hästar, storma fram, ni vagnar. Dra ut, ni hjältar, nubier och puteer, rustade med sköldar, och ludeer, rustade med bågar som de spänner.

10. Detta är Herren Gud Sebaots dag, en hämndens dag då han hämnas på sina motståndare. Svärdet frossar sig mätt, det dricker sig rusigt av deras blod, för detta är ett slaktoffer åt Herren Gud Sebaot i Nordlandet vid floden Eufrat.

11. Dra upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves har du skaffat läkemedel i mängd. Du kan inte bli botad.

12. Hednafolken har hört om din skam, och dina sorgerop uppfyller jorden, för den ene hjälten snavar på den andre och de båda faller tillsammans.

13. Detta ord talade Herren till profeten Jeremia om att Babels kung Nebukadressar skulle komma och besegra Egypten:

14. Förkunna i Egypten och ropa ut det i Migdol, ropa ut det i Memfis och även i Tachpanches och säg: ”Träd fram och gör dig beredd, för svärdet frossar runt omkring dig.”

15. Varför slogs dina hjältar till marken? De kunde inte hålla stånd, för Herren stötte bort dem.

16. Han fick många att vackla, och de föll, den ene över den andre, och ropade: ”Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till landet där vi föddes, undan det härjande svärdet!”

17. Man ropar där: ”Farao, Egyptens kung, är bara ett buller! Han har försummat sin tid.”

18. Så sant jag lever, säger Kungen, Herren Sebaot är hans namn: Som Tabor bland bergen, som Karmel vid havet ska han komma.

19. Gör er beredda för landsflykt, ni dotter Egyptens invånare, för Memfis ska bli en ödemark och brännas ner så att ingen kan bo där.

20. En skön kviga är Egypten, men en broms kommer farande från norr.

21. Också legosoldaterna i landet liknar gödda kalvar. De vänder alla om, alla flyr de, för de kan inte stå emot. Deras ofärds dag har drabbat dem, tiden för deras straff är inne.

22. Hon väser likt en orm som ringlar i väg, för de drar fram med vapenmakt och kommer över henne med yxor, som för att hugga ved.

23. De fäller hennes skog, säger Herren, för den är ogenomtränglig. De är fler än gräshoppor, de kan inte räknas.

24. Egyptens dotter kommer på skam, hon utlämnas åt folket från norr.

25. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska straffa Amon från No och farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, både farao och dem som förlitar sig på honom.

26. Jag ska överlämna dem åt dem som vill ta deras liv, till Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.

27. Så var inte rädd, du min tjänare Jakob, och var inte förskräckt, du Israel, för se, jag ska rädda dig ur det fjärran landet och dina barn ur landet där de är fångna. Jakob ska vända tillbaka och leva i trygghet, och ingen ska skrämma honom.

28. Var inte rädd, du min tjänare Jakob, säger Herren, för jag är med dig. Jag ska göra slut på alla de folk dit jag fördrivit dig. Men dig ska jag inte göra slut på, bara tukta dig med rättvisa, för helt ostraffad kan jag inte lämna dig.