Jeremia 48 B2000

1. Om Moab. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ve över Nebo, det är ödelagt! Kirjatajim är erövrat, fästet nesligen krossat.

2. Moabs ära finns inte mer. I Heshbon smiddes onda planer: »Låt oss utrota Moab, det skall inte längre vara ett folk.« Också du, Madmen, skall tystas, svärdet är efter dig.

3. Ett klagorop hörs från Horonajim — våld och stor förödelse.

4. Moab är krossat, klagoropet hörs ända till Soar.

5. Uppför sluttningen mot Luchit går folket gråtande. På vägen ner mot Horonajim hörs klagorop över förödelsen.

6. Fly! Rädda livet! Bli som buskar i öknen!

7. Eftersom du satte din lit till dina bedrifter och dina skatter skall också du bli erövrad. Kemosh skall föras bort i fångenskap, hans präster och stormän med honom.

8. Förhärjaren skall komma till varje stad. Ingen stad skall slippa undan. Dalen skall skövlas, högslätten läggas öde, så som Herren har sagt.

9. Res en gravsten över Moab, ty det skall förstöras i grund, dess städer skall läggas öde, så att ingen kan bo där.

10. Förbannad den som inte ivrigt utför Herrens verk! Förbannad den som tvekar att bloda ner sitt svärd!

11. I trygghet har Moab levt sedan sin ungdom, ostörd likt vin som fått vila på dräggen och inte hällts från kärl till kärl. Han drevs aldrig i landsflykt. Därför har han bevarat sin smak, och hans doft är oförändrad.

12. Men det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall skicka vintappare till honom. De skall tappa vinet, de skall tömma hans kärl och krossa krukorna.

13. Moab skall svikas av Kemosh, så som Israel blev sviket av Betel, den gud de litade på.

14. Hur kan ni säga: »Vi är hjältar och tappra krigare«?

15. Moabs förhärjare rycker fram mot hans städer. De bästa av hans unga män drar ut för att slaktas, säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot.

16. Moabs undergång är nära, olyckan nalkas med stormsteg.

17. Ömka honom, ni som är hans grannar, alla ni som känner hans rykte. Säg: »Ack, bräckt är den starka spiran, den praktfulla härskarstaven.«

18. Stig ner från ärans höjd och sätt dig i dyngan, du som bor i Divon, ty Moabs förhärjare rycker fram mot dig och förstör dina fästen.

19. Ställ dig vid vägen och spana, du som bor i Aroer, fråga honom som flyr och henne som söker rädda sig: »Vad är det som har hänt?«

20. Moab är nesligen krossat. Klaga och jämra er! Berätta vid Arnon att Moab är förhärjat.

21. Domen har fallit över högslätten, över Holon, Jahas och Mefaat,

22. över Divon, Nebo och Bet Divlatajim,

23. över Kirjatajim, Bet Gamul och Bet Meon,

24. över Keriot och Bosra, över alla städer i Moab, både nära och fjärran.

25. Avhugget är Moabs horn, hans makt är bruten, säger Herren.

26. Drick honom full, han har förhävt sig mot Herren. Moab skall spy ner sig och bli till åtlöje också han.

27. Du, Moab, gjorde ju Israel till åtlöje. Blev han kanske ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så hånfullt varje gång du talar om honom?

28. Överge era städer och slå er ner bland klipporna, ni som bor i Moab! Gör som duvan som bygger sitt bo inne i gapande klyftor!

29. Vi har sett Moabs högmod, det måttlösa, hans högfärd, stolthet och högmod, sett hur han förhävde sig.

30. Jag vet hur fräck han är, säger Herren. Skamlöst är hans skrävel, skamlöst allt han gör.

31. Därför jämrar jag mig över Moab, klagar över alla i Moab, suckar över männen i Kir-Heres.

32. Mer än över Jaser gråter jag över dig, Sivma, du vinstock. Dina rankor sträckte sig ut över havet, de nådde ända till Jaser. På din frukt och din vinskörd har förhärjaren slagit ner.

33. Glädjen och jublet är borta från trädgårdarna, från Moabs land. Jag har tömt pressarna på vin, ingen trampar längre druvorna. Skörderopen har tystnat.

34. Heshbon och Elale klagar, deras rop når ända till Jahas, från Soar ända till Horonajim och Eglat Shelishia. Ty också Nimrims vatten skall bli ökenmark.

35. I Moab, säger Herren, skall jag göra slut på dem som offrar på höjderna och tänder offereld åt sina gudar.

36. Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt, ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män. Och därför har allt de vunnit gått förlorat.

37. Varje hjässa är rakad, varje skägg avklippt. Alla har ristat sina händer blodiga, alla har svept sig i säcktyg.

38. På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan, ty jag har krossat Moab som en kruka ingen vill ha, säger Herren.

39. »Ack, Moab är förstört«, klagar de, »Moab vänder sig bort i skam.« Moab skall bli till åtlöje och skräck för alla sina grannar.

40. Ty så säger Herren: Som en örn skall han med utbredda vingar slå ner på Moab.

41. Städerna skall falla, fästningarna intas. Den dagen skall Moabs hjältar ängslas som en kvinna i barnsnöd.

42. Moab skall utplånas som folk, ty mot Herren har det förhävt sig.

43. Fara, fallgrop och fälla väntar er som bor i Moab, säger Herren.

44. Den som flyr faran skall falla i gropen, och den som tar sig upp ur gropen skall fastna i fällan. Ty jag skall låta ett hemsökelsens år drabba dem, drabba Moab, säger Herren.

45. I skuggan av Heshbon står flyktingar utmattade. Eld slog ut från Heshbon, en flamma från Sichons palats. Den förbrände Moabs tinning och hjässan på stridslarmets män.

46. Ve dig, Moab! Förlorat är Kemoshs folk! Dina söner har fängslats, dina döttrar förts bort i fångenskap.

47. Men jag skall vända Moabs öde i kommande dagar, säger Herren. Så långt domen över Moab.