Jeremia 5 B2000

1. Gå ut på Jerusalems gator och se er noga omkring! Sök på torgen och se om ni kan finna någon, om det finns en enda som handlar rätt och försöker leva hederligt — då skall jag förlåta staden.

2. Också när de svär vid Herren svär de falskt.

3. Herre, dina ögon vill se ärlighet. Du slog dem, men de kände ingen smärta, du krossade dem, men de vägrade ta varning. De gjorde sina ansikten hårdare än sten och vägrade vända tillbaka.

4. Jag tänkte: De är bara enkelt folk, de bär sig dåraktigt åt, de känner inte Herrens vilja, inte sin Guds krav.

5. Nu skall jag gå till de mäktiga och tala med dem, de känner Herrens vilja, sin Guds krav. Men också dessa hade brutit oket och slitit alla band.

6. Därför slår dem skogens lejon, därför härjar ökenvargen bland dem, leoparden lurar vid deras städer, den som vågar sig ut blir sliten i stycken, ty deras synder är många, gång på gång har de avfallit.

7. Varför skulle jag förlåta dig? Dina söner har övergett mig och svurit vid gudar som inte är gudar. Fastän jag gav dem vad de behövde var de otrogna och skockades i horhuset.

8. De är brunstiga, kåta hingstar, de frustar efter andras hustrur.

9. Skall jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skall jag inte utkräva hämnd på ett sådant folk?

10. Upp på vinbergets terrasser! Skövla och fördärva allt! Riv bort deras rankor, ty de är inte Herrens.

11. De har svikit mig, både Israel och Juda, säger Herren.

12. De har förnekat Herren och avvisat honom: »Inget ont skall drabba oss, svärd och svält skall vi slippa.

13. Profeternas tal blir till luft, Guds ord finns inte hos dem.«

14. Därför säger Herren, härskarornas Gud: Eftersom de säger sådant gör jag nu mina ord i din mun till eld, och detta folk skall bli veden som förtärs.

15. Mot er, israeliter, sänder jag ett folk långt bortifrån, säger Herren, ett urgammalt folk, ett folk som funnits från äldsta tid, ett folk vars språk du inte förstår, vars tal du inte begriper.

16. Deras koger är gapande gravar, alla är de tappra krigare.

17. De skall sluka dina skördar och ditt bröd, sluka dina söner och dina döttrar, sluka dina får och dina kor, sluka dina vinstockar och fikonträd. Med svärd skall de förstöra de befästa städer som du förlitar dig på.

18. Men när den tiden kommer, säger Herren, skall jag inte förgöra er helt.

19. Och om de frågar: »Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?« skall du svara dem: »Eftersom ni övergav mig och tjänade främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.«

20. Kungör detta för Jakobs folk, ropa ut det i Juda:

21. Hör detta, du dåraktiga folk som saknar förstånd, som har ögon men inte ser, som har öron men inte hör.

22. Skall ni inte frukta mig, säger Herren, skall ni inte darra inför mig som gjorde sanden till en gräns för havet, en evig spärr som inte kan genombrytas: bränningarna dånar, men förgäves, vågorna brusar, men hejdas där.

23. Men detta folk är vrångt och trotsigt, de lämnade mig och gick.

24. De tänkte aldrig: »Vi måste frukta Herren, vår Gud, han som ger regn i rätt tid, både höstregn och vårregn, och tryggar våra skördetider.«

25. Nu har era brott rubbat denna ordning, era synder har berövat er detta goda.

26. Ty i mitt folk finns onda män, som fågelfängare binder de sina nät och gillrar fällor för att fånga människor.

27. Som korgen fylls av fåglar är deras hus fyllda av svek. Därför har de blivit mäktiga och rika,

28. skinande feta. Det finns ingen gräns för deras ondska, de dömer inte rättvist, de driver inte den faderlöses sak till seger och hävdar inte den fattiges rätt.

29. Skall jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skall jag inte utkräva hämnd på ett sådant folk?

30. Fasansfulla och skrämmande ting sker i landet.

31. Profeterna profeterar lögner, och prästerna styr efter deras råd. Och så vill mitt folk ha det. Men vad skall ni göra när det blir slut på detta?