Jeremia 5 SKB

1. Spring hit och dit genom Jerusalems gator och se och vet och leta på dess rymliga platser (torg), om du kan finna en man, om det finns någon som gör rätt, som söker sanning (trofasthet) och jag ska förlåta henne [staden].

2. Och om de säger: ”Herren (Jahve) lever” svär de säkerligen falskt.

3. Herre (Jahve) är inte dina ögon vända till sanning (trofasthet)? Du har slagit dem men de påverkades inte. Du har förtärt dem, men de har vägrat att ta emot tillrättavisning, de har gjort sina ansikten hårdare än klippan, de har vägrat att vända om.

4. Och jag sa: Dessa är verkligen fattiga, de är dårar, för de känner inte Herrens (Jahves) vägar inte Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).

5. Jag ska själv gå till de stora och tala med dem, eftersom de inte känner Herrens (Jahves) vägar och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut). Men de har alla brutit oket och sprängt bojorna.

6. Därför ska ett lejon från skogen slå dem, en varg från öknen ska förgöra dem, en leopard vakar över deras stad, alla som går ut därifrån slits i stycken, eftersom deras överträdelser är många, deras avfall har förökats.

7. Varför ska jag ursäkta dig? Dina söner har övergett mig och avlagt ed till icke-gudar och när jag gjort dem mätta har de begått äktenskapsbrott och samlat sig själva i skaror i de prostituerades hus.

8. De har blivit som välgödda hästar, brunstiga hingstar, varje man gnäggar efter sin grannes hustru.

9. Ska jag inte straffa er för dessa ting, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta?

10. Gå upp på deras tak och fördärva, men gör inte helt slut på dem, ta bort hennes skott (nya grenar), för de är inte Herrens (Jahves).

11. Eftersom Israels hus och Juda hus har agerat förrädiskt mot mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

12. De har ljugit om Herren (Jahve) och de har sagt: Det är inte han, ondska ska inte komma över oss, vi ska inte se svärd, inte hungersnöd.

13. Och profeterna ska bli till vind, ordet är inte i dem. Så ska det göras mot dem.

14. Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot): På grund av (eftersom ni beter er som strutsen) att ni talar dessa ord, se, jag ska göra orden i er mun till eld och detta folk till ved, och den (elden) ska sluka dem. [Ordet jaan som används här betyder både ”på grund av”, ”eftersom” och ”att beakta”, men det delar också rot med ordet för struts och syftar därför även på strutsens beteende att sticka huvudet i sanden.]

15. Se, jag ska föra ett folkslag från långt bort över er Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Det är ett tåligt folkslag, det är ett gammalt folkslag, ett folkslag vars språk du inte känner och förstår inte vad de talar.

16. Deras koger är en öppen grav, de är alla mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft).

17. Och de ska äta upp din skörd och ditt bröd, de ska sluka dina söner och dina döttrar, de ska äta upp din småboskap och dina hjordar, de ska äta upp ditt vin och dina fikonträd, de ska slå dina befästa städer, som du litar på, med svärd.

18. Men även i de dagarna förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska jag inte fullständigt göra slut på (inte helt utplåna) dig.

19. Och det ska ske eftersom ni säger: Varför har Herren vår Gud (Jahve Elohim) gjort allt detta mot oss? Och du ska säga till dem: Så som ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i landet, så ska ni tjäna främlingar i ett land som inte är ert.

20. Förkunna detta i Jakobs hus och låt det höras i Juda och säg:

21. Hör detta, jag ber er, dåraktiga folk utan förståelse, som har ögon men ser inte, som har öron men hör inte:

22. Fruktar (vördar) ni inte mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Ska ni inte darra inför mitt ansikte? Vem har lagt sanden vid havets strand, en evig förordning (ordagrant ”saker inristat”) som inte förändras trots att vågorna slår in [över stranden] kan de inte besegra [skölja bort sanden]. De ryter men de kan inte komma förbi [ta sig upp på och passera innanför stranden].

23. Men detta folk har ett upproriskt och rebelliskt hjärta, de har gjort uppror och gått sin väg.

24. Och de säger inte i sina hjärtan: Låt oss nu vörda (frukta) Herren vår Gud (Jahve Elohim) som ger tidigt regn (höstregen) och sent regn (vårregn) i sin tid, som håller (vaktar, skyddar, bevarar) åt oss de bestämda skördeveckorna.

25. Era synder har vänt bort dessa ting och era överträdelser har undanhållit det goda från er.

26. Eftersom bland mitt folk finns onda män, de spionerar, som fågelfängare ligger de på lur, de sätter ut en fälla, de fångar män.

27. Som en bur är full av fåglar, så är deras hus fulla av bedrägeri, därför har de blivit stora och rika.

28. De har blivit tjocka, de är välmående, de överflödar i ondskans gärningar, de försvarar inte de behövande, inte de faderlösa till att göra dem framgångsrika, och den fattige får inte rätt i domen.

29. Ska jag inte straffa er för dessa ting, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta?

30. Ödeläggelse och skräck kommer att ske i landet.

31. Profeterna profeterar i lögnens tjänst och prästerna styr efter deras hand (direktiv) och mitt folk älskar att ha det så. Vad ska de då göra efter detta?