Jeremia 52 B2000
1. Sidkia var tjugoett år då han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal, Jeremias dotter, från Livna.
2. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som Jojakim gjort.
3. Och i sin vrede mot Jerusalem och Juda stötte Herren dem till sist ifrån sig. Sidkia bröt med kungen av Babylonien,
4. och under hans nionde regeringsår, på tionde dagen i tionde månaden, kom den babyloniske kungen Nebukadnessar tågande mot Jerusalem med hela sin här. De inringade staden och kastade upp en vall omkring den.
5. Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår.
6. På nionde dagen i fjärde månaden, när hungersnöden blivit så svår att folket inte hade någonting att äta,
7. inleddes stormningen av staden. Under natten flydde kungen och alla soldaterna och lämnade den omringade staden genom en port mellan de båda murarna invid den kungliga trädgården. De tog vägen mot Jordandalen,
8. men den kaldeiska hären förföljde Sidkia och hann upp honom i öknen vid Jeriko. Då övergav alla hans krigare honom och skingrades.
9. Kaldeerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla i Hamat, och där rannsakades han.
10. Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner inför hans ögon. Också alla stormän i Juda lät han avrätta i Rivla.
11. Därefter lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Den babyloniske kungen slog honom i bojor och förde honom till Babylon. Där fick han sitta fängslad tills han dog.
12. På tionde dagen i femte månaden — det var i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår i Babylonien — kom Nebusaradan, som var befälhavare för livgardet och en av den babyloniske kungens närmaste män, till Jerusalem.
13. Han brände ner Herrens hus och kungens palats, ja, alla hus i Jerusalem, alla stormanshus, stack han i brand.
14. Och de kaldeiska trupper som stod under hans befäl rev ner alla murar runt Jerusalem.
15. De soldater som var kvar i staden och de som deserterat till den babyloniske kungen fördes bort av gardesbefälhavaren Nebusaradan, liksom de kvarvarande hantverkarna.
16. Men av de fattigaste i landet lämnade gardesbefälhavaren Nebusaradan kvar några som skulle bruka vingårdar och åkrar.
17. Kaldeerna slog sönder bronspelarna i Herrens hus, liksom stativen och Havet av brons som fanns där, och förde bort all brons till Babylonien.
18. De tog också grytorna, skovlarna, knivarna, offerskålarna, pannorna och alla andra föremål av brons som använts i gudstjänsten.
19. Gardesbefälhavaren lade beslag på faten, ämbaren, offerskålarna, grytorna, lampställen, pannorna och bägarna, som var av guld eller silver alltigenom.
20. Två pelare, Havet, tolv tjurar av brons under Havet, stativen som kung Salomo lät tillverka för Herrens hus — det gick inte att väga bronsen i alla dessa föremål.
21. Vad de båda pelarna beträffar var de 18 alnar höga och hade en omkrets på tolv alnar; de var ihåliga, och väggarna hade en tjocklek av fyra fingerbredder.
22. Båda hade pelarhuvuden av brons som var fem alnar höga och omgavs av ett flätverk med granatäpplen, allt av brons.
23. Av granatäpplena var 96 synliga; sammanlagt var det 100 granatäpplen runt flätverket.
24. Gardesbefälhavaren grep översteprästen Seraja, prästen närmast under honom, Sefanja, och de tre tröskelväktarna.
25. Av dem som fanns i staden grep han den man vid hovet som var krigskommissarie, sju av kungens närmaste män, stabschefens sekreterare, som skrev ut medborgarna till krigstjänst, samt 60 andra män i staden.
26. Gardesbefälhavaren Nebusaradan grep dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla.
27. Där lät kungen avliva dem, i Rivla i Hamat. Så fördes Judas folk bort från sitt land.
28. Detta är de som bortfördes av Nebukadnessar: under det sjunde året 3 023 judeer,
29. under Nebukadnessars artonde regeringsår 832 personer från Jerusalem
30. och under Nebukadnessars tjugotredje regeringsår 745 judeer som fördes bort av gardesbefälhavaren Nebusaradan — sammanlagt 4 600 personer.Jojakins benådning
31. Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, på tjugofemte dagen i tolfte månaden, blev han benådad av den babyloniske kungen Evil Merodak, samma år som denne blev kung. Han släppte ut honom ur fängelset
32. och behandlade honom vänligt; han gav honom den förnämsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon.
33. Jojakin fick lägga av sin fångdräkt, och sedan åt han alltid vid kungens bord, så länge han levde.
34. Det han behövde för sitt uppehälle fick han regelbundet av den babyloniske kungen, en viss tilldelning för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.