Jeremia 6 SKB

1. Sök skydd Benjamins söner från Jerusalems mitt och blås shofar i Tekoa och lyft upp en varningssignal (tänd en fyrbåk) över Beit-Kerem, eftersom ondska blickar ut [hotar] från norr och stor förödelse.

2. Den attraktiva (behagliga, vackra) och eftergivna (känsliga, ömtåliga) ska jag hugga av, dottern Sion.

3. Herdarna med sin hjordar kommer till henne, de slår ner sina tält runt omkring henne, var man betar vid sin hand.

4. Förbered en strid mot henne, stig upp och låt oss gå upp vid middagstid. Ve till oss, för dagen avtar, eftermiddagens skuggor blir längre.

5. Stig upp och låt oss gå upp på natten och låt oss ödelägga hennes palats.

6. Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så: Hugg ner hennes träd och kasta upp en belägringsvall mot Jerusalem. Detta är staden som ska straffas, överallt finns förtryck i hennes mitt.

7. Som en cistern svallar med sitt vatten, så svallar hon med ondska. Våld och fördärv hörs i henne. Framför mig är sjukdom och sår.

8. Låt dig tillrättavisas Jerusalem, för att inte min själ ska bli avskärmad från dig, för att jag inte ska göra dig öde, ett land utan invånare.

9. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Man ska verkligen samla som druvor kvarlevan av Israel. Vänd din hand som en druvplockare över skotten (de nya grenarna).

10. Till vem ska jag tala och ge varning så att de lyssnar? Se deras öra är trögt (stängt) och de kan inte vara uppmärksamma. Se Herrens (Jahves) ord har blivit till dem en förebråelse, de har inget behag (kärlek till, glädje) i det.

11. Därför är jag fylld av Herrens (Jahves) vrede, jag är trött på hålla igen, häll ut den över dibarnen på gatan och över samlingen av unga män, eftersom även mannen med sin hustru ska bli fångad, den gamle med den som är full av dagar (har fyllt sina dagars mått).

12. Och deras hus ska överlämnas till andra, tillsammans med deras fält och deras hustrur, för jag ska sträcka ut min hand över landets invånare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

13. Eftersom från den minste av dem till den störste av dem är alla giriga efter vinning, och från profeten till prästen ägnar sig alla åt lögn (falskhet).

14. Och de har helat mitt folks skada lätt (inte tagit den på allvar) och sagt: Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni) men där finns ingen frid (shalom).

15. De ska skämmas eftersom de har gjort det avskyvärda, men de skäms inte, de vet inte hur man rodnar. Därför ska de falla bland dem som faller, på den tiden då jag straffar dem som ska snubbla säger Herren (Jahve).

16. Så säger Herren (Jahve): Stå vid vägarna och se och fråga efter de gamla stigarna, där den goda vägen är och vandra på den och ni ska finna vila för era själar. Men de säger: Vi vill inte vandra på den.

17. Och jag har satt väktare över er: Var uppmärksamma på shofarens röst. Men de säger: ”Vi vill inte vara uppmärksamma.”

18. Därför lyssna folkslag och vet församling vem som är emot dem.

19. Hör jord! Se, jag ska föra ondska över detta folk, frukten av deras tankar eftersom de inte har varit uppmärksamma på mina ord och på min undervisning. De har förkastat den.

20. Till vilken nytta är för mig rökelsen som kommer från Sheva och den söta vassen från avlägsna länder? Era brännoffer ger ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratson), och era offer behagar mig inte.

21. Därför, så säger Herren (Jahve): Se, jag ska lägga snubbelstenar framför detta folk och fäderna och sönerna tillsammans ska snubbla på dem, grannen och hans vän, och de ska förgås.

22. Så säger Herren (Jahve): Se, ett folk kommer från norr och ett stort folkslag ska resas upp från jordens yttersta hörn.

23. De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jämför Jer 50:41-42 där samma ord riktas mot Babylon.]

24. Vi har hört ryktet om det [folket från norr], våra händer blir svaga, ångest har tagit sitt grepp om oss och smärta som hos en födande kvinna.

25. Vandra inte ut på fältet och gå inte på vägen, eftersom fiendens svärd är där, skräck på alla sidor.

26. Dotter mitt folk [dyrt älskade som en dotter, jmf Jer 4:11] omgjorda dig med säcktyg och rulla dig själv i aska. Sörj som för den ende sonen, den allra bittraste klagan, eftersom fördärvaren plötsligt har kommit över oss.

27. En proberare (en som utvärderar metaller; ett torn – hebr. bachon) har jag gett bland mitt folk, ett fäste, och du ska pröva (hebr. bachan) deras vägar. [En proberare prövar metaller och bestämmer deras kvalité, om de håller måttet och kan godkännas. En annan vokalisering ger också betydelsen ”torn”. Ordet har samma rot som verbet pröva. Substantivet proberare används endast här, verbet pröva används 29 gånger.]

28. Alla är giriga upprorsmakare, går omkring med skvaller, de är koppar och järn. Alla agerar bedrägligt.

29. Bälgarna arbetar (blåser) frenetiskt för att elden ska kunna rena blyet, men gjutaren arbetar fåfängt, ondskan separeras (avskiljs) inte.

30. Föraktat silver ska man kalla dem, eftersom Herren (Jahve) har förskjutit dem.