Jeremia 8 B2000

1. När den tiden kommer, säger Herren, skall Juda kungars ben och dess stormäns ben, prästernas och profeternas ben och alla Jerusalems invånares ben hämtas fram ur gravarna

2. och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de älskat och tjänat och följt, som de vänt sig till och dyrkat. De skall inte samlas ihop och begravas, de skall bli till gödsel på marken.

3. Alla överlevande, de som blir kvar av detta onda släkte på alla de platser dit jag fördrivit dem, skall föredra döden framför livet, säger Herren Sebaot.Avfall och dom

4. Du skall säga till dem: Så säger Herren: Om någon faller, reser han sig igen. Om någon tar fel väg, vänder han tillbaka.

5. Men detta avfälliga folk — varför framhärdar de? De håller fast vid sitt svek, de vägrar att vända tillbaka.

6. Jag har lyssnat och hört efter: de talar inte sanning. Ingen ångrar sin ondska och säger: »Vad har jag gjort!« De rusar alla blint i väg som hästen spränger fram i striden.

7. Till och med hägern i skyn vet sin bestämda tid, turturduvan och svalan vet när de skall återvända. Men mitt folk känner inte till vad Herren kräver.

8. Hur kan ni säga: »Vi är visa, hos oss finns Herrens lag.« Ja, men förgäves har pennan präntat, förgäves skrivarna!

9. De visa står där med skam, skräckslagna fångas de i snaran. De har förkastat Herrens ord — vad är det för slags vishet?

10. Därför skall jag ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare. Alla, hög som låg, vill girigt roffa åt sig. Alla, profet som präst, handlar svekfullt.

11. De botar skadan hos mitt folk, men bara på ytan. De säger »Allt är väl, allt är väl!« men allt är inte väl.

12. De handlar skamligt och avskyvärt — ändå känner de ingen skam, har inte vett att blygas. Därför skall de falla bland de fallna. De skall störta till marken i hemsökelsens stund, säger Herren.

13. När jag vill skörda dem, säger Herren, bär vinstocken inga druvor, fikonträdet ingen frukt, bladen har vissnat.

14. Varför sitter vi här? Låt oss samlas i de befästa städerna och möta vår undergång där! Herren, vår Gud, låter oss gå under, han ger oss förgiftat vatten att dricka, ty vi har syndat mot Herren.

15. Vi hoppas på fred och välgång men lyckan uteblir, vi hoppas på en tid av läkedom men möter skräck.

16. Från Dan hörs hans hästar gnägga, när hans hingstar frustar darrar hela landet. De kommer, de slukar landet och allt vad där finns, städerna och alla som bor i dem.

17. Se, jag sänder ormar mot er, giftiga ormar, som ingen besvärjelse hjälper mot. De skall bita er, säger Herren.Profetens klagan över folkets ondska

18. Obotlig är min smärta, mitt hjärta är tungt.

19. Hör hur mitt arma folk ropar från fjärran land: »Är inte Herren på Sion? Är inte Konungen där?« Varför väckte de min vrede med sina bildstoder, med sina främmande beläten?

20. Skörden är över, sommaren förbi, men vi blev inte räddade.

21. Jag är förkrossad för att mitt folk är krossat, jag är mörk av sorg, skräcken har gripit mig.

22. Finns ingen balsam i Gilead, finns ingen läkare där? Varför läker inte såren hos mitt arma folk?