Jeremia 9 SKB

1. O att mitt huvud vore vatten och mina ögon en fontän av tårar, så att jag kan gråta dag och natt för dottern mitt folks slagna (fallna).

2. Vem har gett mig i öknen en vägfarares rastplats så att jag kan lämna mitt folk och gå ifrån dem! För de är alla äktenskapsbrytare, en samling av förrädiska förrädare.

3. Och de vrider sina tungor och böjer sig för lögn och de har vuxit sig stora i landet, men inte till sanning, utan de fortsätter från ondska till ondska och mig känner de inte, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

4. Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig från sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne går runt med skvaller.

5. Och de bedrar varje man sin egen granne och sanning talar de inte. De har lärt sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att synda (förvränga).

6. De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

7. Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så: Se, jag ska smälta dem och pröva dem (som metall prövas), hur ska jag annars göra med dottern mitt folk?

8. Deras tunga är en vässad pil, den talar bedrägligt, en man talar frid (shalom) till sin granne med sin mun, men i sitt hjärta ligger han i bakhåll för honom.

9. Ska jag inte straffa dem för dessa ting förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Ska inte min själ hämnas på ett sådant folk som detta?

10. Bergen ska ta upp en gråt och klagan och öknens betesmarker en klagosång eftersom de är brända så att ingen går förbi. Och de hör inte rösten av boskap, både himlarnas fåglar och markens djur har flytt, de är borta.

11. Och jag ska göra Jerusalem till en stenhög en boning för schakaler, och jag ska göra Juda städer öde, utan invånare.

12. Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahves) mun har talat så att han ska förkunna det? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?

13. Och Herren (Jahve) sa: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den,

14. men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem.

15. Därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så: Se, jag ska mata dem, detta folk, med malört och ge dem galla att dricka.

16. Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.

17. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Betänk och kalla på de mässande (klagosjungande, sörjande – hebr. qinen) gråterskorna så att de kommer, sänd efter de duktigaste kvinnorna [de mest erfarna professionella gråterskorna], så att de kommer.

18. Och låt dem skynda sig att ta upp klagandet över oss, så att våra ögon kan flöda med tårar och våra ögonlock kan spruta med vatten.

19. Eftersom en klagande röst hörs från Sion: Hur är vi tillintetgjorda? Vi är mycket förvirrade eftersom vi har övergett landet, eftersom våra boningar har kastat ut oss.

20. Hör Herrens (Jahves) ord ni kvinnor och låt era öron ta emot hans muns ord. Och undervisa era döttrar i klagan och var och en hennes granne i klagosång.

21. Eftersom döden har kommit upp i våra fönster, den har kommit in i våra palats till att hugga av våra små från gatorna och våra unga från de öppna platserna (torgen).

22. Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve): Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.

23. Så säger Herren (Jahve): Låt inte den vise ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin vishet. Låt inte den mäktige (inflytelserike, starke) ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin styrka. Låt inte den rike ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin rikedom.

24. Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]: Att han förstår och känner (har en personlig erfarenhet av) mig, att jag är Herren (Jahve), som här på jorden agerar (verkar) i: kärlek (lojal trofast kärlek, nåd), rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred, framgång och lycka), för i detta har jag min glädje (tillfredställelse), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

25. Se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska straffa alla dem som är omskurna i deras oomskurenhet.

26. Över Egypten och över Juda och över Edom och över Ammons söner och över Moab och över alla som har hörnen på sitt hår avklippt, som bor i öknen, eftersom alla folkslag är oomskurna, men hela Israels hus är oomskuret i hjärtat.