Job 11 SFB15

1. Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

2. Ska detta ordflöde stå oemotsagt och en så mångordig man få rätt?

3. Ska ditt tomma prat få män att tiga, ska du håna utan att någon får dig att skämmas?

4. Du säger: ”Min lära är ren, och jag är fläckfri inför dina ögon.”

5. Om bara Gud ville tala och öppna sin mun mot dig

6. och säga dig vishetens hemligheter, för han äger förstånd i dubbelt mått. Då skulle du inse att Gud kan låta din skuld vara glömd.

7. Kan du utforska Guds djup? Kan du förstå den Allsmäktiges fullkomlighet?

8. Hög som himlen är den – vad kan du göra? Djupare än dödsriket är den – vad kan du förstå?

9. Dess längd är längre än jorden och vidare än havet.

10. Om han far fram och fängslar någon och kallar till doms – vem kan hindra honom?

11. Han känner lögnens män och ser ondskan, skulle han inte bry sig om det?

12. Om en dåre kan få förstånd, då kan en vildåsna födas till människa.

13. Om du bereder ditt hjärta och sträcker ut dina händer till honom,

14. om du skaffar undan dina händers fördärv och inte låter orättfärdighet bo i dina tält,

15. då ska du lyfta ditt ansikte utan skam, du står trygg och har inget att frukta.

16. Du ska glömma ditt elände, minnas det som bortrunnet vatten.

17. Ditt liv ska stråla klarare än middagsljuset, och mörkret ska vara som morgonljuset.

18. Du ska vara trygg, för det finns hopp. Du ska se dig omkring och trygg gå till vila.

19. Du ska lägga dig utan att någon skrämmer dig, och många ska söka vinna din gunst.

20. Men de gudlösas ögon ska tyna bort, för dem ska ingen tillflykt finnas, deras hopp ska vara att få ge upp andan.