Job 11 SKB
1. Sedan tog Tsofar – naamaiten [Job 2:11], till orda och sa:
2. Ska myckenheten av ord inte bli besvarade? Kan en man av läppar [en storpratare] vara rättfärdig?
3. Ska ditt tomma prat tvinga människor (en mindre grupp – hebr. mat) [oss] till tystand? Ska du håna och ingen tillrättavisa? [Tsofar syftar troligtvis på sig själv tillsammans med Elifaz och Bildad här.]
4. Och du säger: ”Min lärdom (doktrin) är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och glänsande (ren, utan fläck, strålande – hebr. bar) har jag varit i dina ögon.” [Job har aldrig påstått att han är utan synd, jmf Job 7:21; 9:2.]
5. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam), om bara Gud (Eloha) ville tala och öppna sina läppar till dig?
6. Och berättar han för dig vishetens hemligheter [dolda skatter] eftersom [visdom] dubbelt (lager på lager) i insikt (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshijah) så du skulle förstå att Gud har förlåtit en del av din missgärning? [Versen är svåröversatt, men ”dubbelt” kan förstås som att visheten har många lager.]
7. Tror du att du kan utröna (tränga in i) Guds (Elohas) djuphet? Kan du förstå fullkomligheten hos den Allsmäktige (Shaddaj)?
8. Högre än himlarna [är Guds vishet, se vers 6] – vad kan du göra (hur skulle du agera – hebr. mah paal)? Djupare än Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) – vad kan du förstå (har du intim kunskap om – hebr. mah jada)?
9. Längre än jorden är dess mått vidare än hav. [Vers 8-9 består av korta fraser där höjd/djup får sin kontrast i längd/bredd, se även Jes 55:9; Ef 3:18.]
10. Om han passerar (går förbi) och stänger in (fängslar – hebr. sagar) och samlar [en domstol] – vem kan hindra honom?
11. För han [pronomenet han, betonar att det är Gud], han känner människors (en mindre grupps – hebr. mat – plural) tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav) och ser ondskan (tomheten, ofärden – hebr. aven) – skulle han inte förstå det?
12. Och en man som är ihålig (tom; en dåre – hebr. navav) kan fånga hjärtat (bli vis – hebr. lavav) när en vildåsnas föl föds som en människa. [Tsofars ordspråksliknande uttryck kan tolkas som något som är omöjligt. Lika lite som en vildåsnas föl kan födas och bli mänsklig, lika lite kan en dåre förändras och fylla sitt tomrum och få ett hjärta. Versen inleds med och (hebr. vav) vilket ofta binder samman med föregående verser, något som kan tala för att Gud kan förändra. Även efterföljande verser handlar om att Tsofar uppmanar Job att omvända sig. I Jesu samtal med Nikodemus behandlas ett liknande ämne där Gud kan göra det som är mänskligt sett omöjligt, se Joh 3:3-4.]
13. Om du, även du [Job], bereder ditt hjärta [omvänder dig; renar ditt hjärta; uppriktigt vänder dig till Gud] och sträcker ut dina händer till honom [i bön och tacksamhet, se Ps 88:10; 146:6; 1 Tim 2:8]. [I vers 13 gav Tsofar två uppmaningar till Job att göra något, nu följer två till att ”inte” tillåta synd och ondska. Versen är konstruerad som en kiasm där ondska/orätt ramar in uttrycket. Orden är snarlika ljudmässigt. Hand är personligt och tält har att göra med familjen. Centralt finns de två verben som betonar Tsofars uppmaning att Job måste göra något.]
14. Om ondska (tomhet, ofärd – hebr. aven) i din hand du tar bort (hålla dig borta från). Och inte tillåter att bo i ditt tält orätt (hebr. avlah).
15. [Tsofar räknar nu upp tio förmåner (vers 15-20) som Job skulle erhålla om han följer hans råd:] För då skulle du lyfta ditt ansikte utan fläck [skam; Job 10:15] och bli utgjuten [stå fast; som metall som blivit utgjuten i en form och stelnat] och inte frukta (vara rädd).
16. Då skulle du, även du [Job], glömma din möda, som vatten som har runnit förbi [snabbt försvunnit] minns du. [Vatten som runnit förbi syftar på hur snabbt regnvatten dunstar eller forsar bort i Mellanöstern.]
17. Och livet (din tillvaro; värld) ska bli ljusare än (resa sig över) middagstiden [då solen lyser som starkast; kulmen på ditt tidigare välstånd], skulle det bli mörkt (kommer skuggor), blir det som morgonen [då ljuset bryter fram]. [Se även Ords 4:18; Est 8:16. Motsatsen till Job 10:22.]
18. Och du kan vara trygg (förtrösta – hebr. batach), för det finns hopp och du ska gräva (hebr. chafar) [brunnar, se 1 Mos 21:30; ordet betyder även ”se sig omkring och utforska”] och lägga dig ner i trygghet. [Den dubbla betydelse på gräva/utforska – visar både på säker vattentillförsel, utvidgning och framtidshopp!]
19. Och du ska ligga ned [i trygg vila] och ingen gör dig rädd (får dig att darra av skräck) [inga mer räder, se Job 1:15, 17; 3 Mos 26:6] och många ska söka din favör (ordagrant: stryka ditt ansikte många gånger).
20. [Som en avslutning presenterar nu Tsofar vad som händer om Job inte skulle följa hans råd, då förenas han med de onda:] Men den ondes ögon förgås [synen tynar bort] deras tillflykt (utväg) försvinner från dem och deras [enda] hopp är att ge upp andan (hebr. mapach) [döden].