Job 12 B2000

1. Job sade:

2. Ja visst, ni är ju så kloka, visheten dör nog ut med er!

3. Men jag har förstånd lika väl som ni, jag är inte dummare än ni. Vad har ni som inte andra har?

4. Jag har blivit till allmänt åtlöje, en som ropade till Gud och fick svar, en rättfärdig och oförvitlig — till åtlöje!

5. En olycksdrabbad är värd förakt, så tycker den trygge, de som snavar får skylla sig själva.

6. Men rövare bor i ostörd ro, de som utmanar Gud går säkra, fastän Gud har dem i sitt våld.

7. Fråga djuren, de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar.

8. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig.

9. Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk?

10. Han har alla varelsers liv i sin hand, varje människas ande.

11. Örat prövar orden som tungan prövar matens smak.

12. Med hög ålder följer vishet, långt liv skänker insikt.

13. Hos Gud finns vishet och styrka, han har beslutsamhet och insikt.

14. När han river ner bygger ingen upp, när han spärrar in släpps ingen ut.

15. När han håller vattnet inne blir det torka, när han låter det forsa förhärjas jorden.

16. Hos honom finns kraft och klokhet, han härskar över förledare och förledd.

17. Rådsherrar för han barfota bort, domare gör han till dårar.

18. Han klär av kungar deras skrud och binder ett skynke kring deras höfter.

19. Präster för han barfota bort, maktens män får han på fall.

20. Han tar talets gåva från de betrodda och berövar de gamla deras vett.

21. Han öser skam över stormän och lossar de starkas bälte.

22. Mörkrets hemligheter blottar han och för fram det dunkla i ljuset.

23. Han gör folken stora, och han förgör dem, han skingrar dem, och han leder dem rätt.

24. Från folkets ledare tar han förståndet, han för dem vilse i väglös ödemark.

25. De famlar i ett mörker utan ljus, han låter dem ragla som druckna.