Job 12 SFB15

1. Då tog Job till orda och sade:

2. Visst är det ni som är folket, och med er dör visheten ut!

3. Men jag har förstånd likaväl som ni, jag är inte underlägsen er. Vem känner inte till detta?

4. Jag har blivit till åtlöje för min vän, jag som ropade till Gud och fick svar. Den rättfärdige och oskyldige blir till åtlöje.

5. I den sorglöses tankar föraktas olyckan, den står redo för dem vilkas fötter vacklar.

6. Rövarna får ha sina tält i fred, de som trotsar Gud har trygghet, de som har sin gud i sin hand.

7. Men fråga boskapen, den ska undervisa dig, fåglarna under himlen, de ska ge dig svar.

8. Tala till jorden, den ska undervisa dig, fiskarna i havet ska ge dig besked.

9. Vem av dem känner inte till att det är Herrens hand som har gjort det?

10. I hans hand är allt levandes själ och varje människas ande.

11. Ska inte örat pröva orden liksom munnen prövar matens smak?

12. Hos de gamla finns vishet, långt liv ger förstånd.

13. Hos Gud finns vishet och makt, hos honom finns råd och förstånd.

14. Se, han river ner och ingen kan bygga upp, han låser in och ingen kan öppna.

15. Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut, han släpper dem lösa och de ödelägger landet.

16. Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren tillhör honom.

17. Rådsherrar för han barfota bort, och domare gör han till dårar.

18. Han lossar kungars bojor och binder rep om deras höfter.

19. Präster för han barfota bort och störtar mäktiga män.

20. Han tystar de betroddas läppar och tar bort de äldstes insikt.

21. Han öser förakt över furstar och lossar bältet på de starka.

22. Han avslöjar mörkrets djupheter och för dödsskuggan ut i ljuset.

23. Han låter folkslag växa och förgör dem, han vidgar deras gränser och för bort dem.

24. Han tar förståndet från ledarna för jordens folk och låter dem irra i väglös ödemark.

25. De famlar i mörker utan ljus, han får dem att ragla som druckna.