Job 13 SKB

1. Ja, mitt öga har sett allt, mitt öra har hört och har förstått det.

2. Den kunskap ni har, den känner jag också – jag är inte underlägsen er. [Första raden är snarlik Job 12:3a, den andra raden är identisk med Job 12:3b.]

3. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam), jag vill (personligen) tala till den Allsmäktige (Shaddaj), jag vill försvara mig mot Gud (El).

4. Men likväl (hebr. olam), ni smetar ut lögner [på mig], helt odugliga läkare (helare) är vad ni alla är!

5. Om ni ändå bara kunde vara tysta – det skulle vara er vishet! [En vecka hade de tre bekantana varit tysta (Job 2:13). Det var det visaste de gjort, se Ords 17:28.]

6. Hör nu min argumentation (tillrättavisning; mitt försvar), lyssna till mina läppars inlägg.

7. Vill ni tala orättfärdighet till Gud (El) och tala oärligt för hans sak?

8. Visar ni er partiska för honom (lyfter upp hans ansikte), är det Guds (Els) sak ni försvarar?

9. Inte skulle det gå väl [om rollerna var ombytta] om han prövade er? kan ni lura (förnedra) honom, som man lurar (bedrar) en bräcklig människa? [Hebr. talal används två ggr och beskriver hur man bygger upp och raserar någons förhoppning.]

10. Han ska verkligen gå till rätta med er, om ni är partiska (lyfter upp hans ansikte) i det fördolda. [Detta sker till sist, Gud vänder sig i vrede mot Elifaz, Bildad och Tsofar, se Job 42:7.]

11. Ska inte hans majestät skrämma er [som den skrämde Job, se Job 31:23], och skräck för honom drabba er?

12. Era minnesord (krönikor) [Est 6:1] är ordspråk i aska [tomhet], era försvarsmurar (försvar och ”argumentation”) är som en lerskärva [spricker lätt]. [Här skulle Job kunna ta upp en näve aska och låta den sila ner mellan hans händer. Sedan kanske han tog upp en lerskärva och knäckte den, se Job 2:8.]

13. Var tysta – bort [från mig], låt mig få tala, sedan må vad som helst komma över (hända) mig. [För andra gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5.]

14. Varför skulle jag fatta mitt kött i mina tänder [som ett vilddjur som tar ett byte] och ta min själ (mitt liv) i min hand [för att skydda den]? [Det är inte helt klart vad dessa uttryck betyder, men handlar om att utsätta sig för onödig fara.]

15. Kanske han [Gud] dödar mig – jag väntar mig inget annat, ja, ändå vill jag försvara min väg (mina val) inför honom. [Första raden kan antingen läsas negativt eller positivt. Kärnbibeln följer den skrivna hebreiska texten (kehiv) som har lo (nej). Den orala traditionen (qere) har däremot le (om bara), vilket ger betydelsen ”även om han dödar mig, så har jag mitt hopp i honom”. Den grekiska översättningen Septuaginta motsvarar den sistnämnda tolkningen.]

16. Det skulle till och med bli min räddning, för inför honom skulle inte en gudlös kunna närma sig.

17. [För tredje gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5 och 13.] Hör, hör [ordet upprepas och betonas – lyssna verkligen till] mitt prat (hebr. milah), låt min förklaring tränga in i era öron.

18. Se, jag ber dig, jag lägger fram (radar upp) min sak, jag vet att jag ska få rätt (är rättfärdig).

19. Vem finns det som kan anklaga mig? Ja, då skulle jag vara tyst och förgås (dra mitt sista andetag – dö).

20. [Gud!] Två saker önskar jag att du gör, så ska jag icke dölja mig för ditt ansikte (din närvaro) [Flera imperativ som följer gör att man kan summera i två huvudpunkter. Ta bort lidandet (vers 21) och förklara anledningen till allt lidandet (vers 22-23).]

21. Bort med din hand från mig, och låt inte fruktan för dig skrämma (plåga) mig.

22. Kalla på mig och jag ska svara (hebr. anah), eller jag ska tala och du bemöta (hebr. shov) mig.

23. Vad är (hur stora är) mina missgärningar (hebr. avon) och synder (hebr. chatat), min överträdelse (hebr. pesha) och synd (hebr. chatat). [Orden är i plural i första raden och singular i andra, där Job specifikt vill veta en händelse.]

24. Varför gömmer du ditt ansikte, och räknar mig som din fiende?

25. Ska du jaga (skrämma) ett bortvirvlande löv [som redan far för vinden] och förfölja ett [redan] förtorkat halmstrå?

26. Du skriver ner [en dom] över mig – bitter galla (ormgift) [du ger mig ett hårt straff] och låter mig ärva [straffet] för min ungdoms synder [Ps 25:7].

27. Och du sätter mina fötter i boja (stock) du vaktar på mina livsvägar (hebr. orach) kring mina fötters rötter sätter du markeringar. [Kanske för att lämna fotavtryck som lätt kan följas?]

28. [Job talar nu om sig själv i tredje person.] Och han, som något ruttet som smulas sönder, som en klädnad sönderäten av mal. [Matt 6:19-20; Luk 12:33; Jak 5:2]