Job 15 B2000

1. Elifas från Teman sade:

2. Hur kan en vis tala så i vädret och fylla lungorna med vind,

3. försvara sig med gagnlöst prat, med ord som är till ingen nytta?

4. Du undergräver gudsfruktan, du fördärvar fromheten.

5. Din synd lägger orden i din mun, så att du väljer detta försåtliga språk.

6. Din egen mun dömer dig, inte jag, dina läppar vittnar mot dig.

7. Var du den första människa som föddes, blev du till innan bergen fanns?

8. Lyssnade du vid Guds rådslag och tog all vishet för egen del?

9. Vad vet du som inte vi vet, har du någon insikt som vi inte har?

10. Här finns gamla och grånade män, ännu äldre än din far.

11. Är Guds tröst inte nog för dig, ord som talas med mildhet?

12. Varför tappar du besinningen och stirrar vilt omkring dig?

13. Du vänder din vrede mot Gud och låter orden strömma.

14. Hur skulle en människa kunna vara ren, en av kvinna född ha rätt mot Gud?

15. Inte ens sina heliga litar han på, inte ens himlen är ren inför honom,

16. långt mindre då något uselt och fördärvat, människan, som dricker synd som vatten.

17. Jag vill säga dig något, lyssna på mig, vad jag har sett vill jag yppa,

18. det som visa män kan berätta, det som avslöjats av deras fäder,

19. av dem som ensamma ägde landet, då inga främlingar bodde bland dem:

20. Den gudlöse ängslas alla sina dagar, våldsmannen alla de år han förunnas.

21. Överallt hör han skrämmande ljud, när han tror sig trygg är rövarna där.

22. Han har inget hopp om att undkomma mörkret, han är dömd att falla för svärdet.

23. Han irrar omkring efter föda men finner ingen. Han vet att mörkrets dag väntar honom,

24. nöd och trångmål skrämmer honom, ansätter honom som en kamplysten kung.

25. Ty han lyfte sin hand mot Gud och förhävde sig mot den Väldige,

26. trotsigt stormade han fram mot honom i skydd av sin välvda sköld.

27. Hans ansikte sken av välmåga, kroppen svällde av fetma.

28. Nu håller han till i ödelagda städer, i hus som ingen bor i, som är dömda att bli ruiner.

29. Ingen rikedom får han, det han äger skall inte bestå. Hans ax skall inte böja sig mot jorden.

30. Han undslipper inte mörkret. Han är en ranka som förbränns i hettan, blommorna virvlar bort med vinden.

31. Han borde inte lita på det som är tomhet, då blir han bedragen och tomhet blir hans lön.

32. Han vissnar i förtid, hans krona blir aldrig grön.

33. Han är en vinstock som tappar karten, ett olivträd som fäller sina blommor.

34. Ja, ofruktsam är de gudlösas hop, elden förtär mutkolvars hus.

35. De går havande med ofärd och föder olycka, bedräglighet växer i deras buk.