Job 15 SFB15

1. Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

2. Ska en vis man tala så i vädret och fylla sitt bröst med östanvind?

3. Ska han försvara sin sak med värdelöst tal, med ord till ingen nytta?

4. Ja, du gör gudsfruktan om intet och hindrar andakt inför Gud,

5. för din synd lägger orden i din mun och du väljer listigt tal.

6. Din egen mun dömer dig, inte jag, dina egna läppar vittnar emot dig.

7. Var du den första människa som föddes? Blev du till innan höjderna fanns?

8. Var du åhörare i Guds hemliga råd? Har du tagit visheten för dig själv?

9. Vad vet du som vi inte vet? Vad förstår du som vi inte förstår?

10. Här hos oss finns både gråhårsman och åldring, mycket äldre än din far.

11. Är inte Guds tröst nog för dig, de milda ord som talas till dig?

12. Varför leds du bort av ditt hjärta och varför gnistrar dina ögon?

13. Du vänder din ande mot Gud och öser ut ord ur din mun.

14. Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?

15. Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena,

16. hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad, en människa som dricker orättfärdighet som vatten!

17. Lyssna, jag vill säga dig något, det som jag sett vill jag berätta,

18. vad visa män fört vidare från sina fäder och inte förtigit,

19. från dem som ensamma fick landet utan att någon främling trängde in bland dem:

20. Den gudlöse plågas av ångest i alla sina dagar, den våldsammes år är räknade.

21. Skräckröster ljuder i hans öron. I hans trygghet kommer förhärjaren över honom.

22. Han har inget hopp om räddning ur mörkret, svärdet är bestämt för honom.

23. Han irrar efter bröd och undrar var det finns. Han vet att mörkrets dag är nära.

24. Ångest och nöd skrämmer honom, de slår ner honom som en kung rustad till strid,

25. för han har lyft sin hand mot Gud och förhäver sig mot den Allsmäktige.

26. Med styv nacke stormar han mot honom, väl skyddad bakom sina sköldar.

27. Han har täckt sitt ansikte med fetma och hans midja sväller av fett.

28. Han bosätter sig i ödelagda städer, i hus där man inte kan bo, som är bestämda till ruiner.

29. Han blir inte rik, hans välstånd ska inte bestå, hans skördar ska inte luta tungt mot marken.

30. Han kan inte fly undan mörkret, hans knoppar ska förtorka av hetta, han ska förgås genom Guds muns ande.

31. Han ska inte lita till tomhet, då bedrar han sig, för tomhet blir hans lön.

32. I förtid ska hans mått bli fyllt, och hans krona ska inte grönska mer.

33. Han ska tappa sina omogna druvor som en vinstock, fälla sina blommor som ett olivträd,

34. för den gudlöses hus blir ofruktsamt och eld förtär de hus där mutor tas.

35. De går havande med elände och föder fördärv, deras moderliv alstrar förvillelse.