Job 17 B2000

1. Min livskraft är bruten, mina dagar är till ända, graven väntar mig.

2. Belackare omger mig, deras fientlighet är allt jag ser.

3. Lägg min pant i förvar hos dig, någon annan säkerhet har jag inte.

4. Du har stängt dem ute från vett och förnuft, därför skall du inte låta dem triumfera.

5. Om någon förråder vänner för pengar får barnen lida för vad han gjort.

6. Gud har gjort mig till en visa för hela världen, jag har blivit en som man spottar i ansiktet.

7. Sorgen har gjort mig skumögd, min kropp är bara en skugga.

8. Detta får de rättrådiga att rysa, den dygdige upprörs över den gudlöse.

9. Den rättfärdige håller sig till sin väg, den som har rena händer får ny styrka.

10. Men fortsätt ni bara, allesammans! Jag finner ändå ingen klok bland er.

11. Min tid är till ända, mina planer omintetgjorda, alla mina önskningar.

12. Man vill kalla natten för dag, man säger att mörkret viker för ljuset.

13. Finns det något hopp? Dödsriket blir mitt hem, jag bäddar åt mig i mörkret,

14. jag kallar graven »min far« och maskarna »mor« och »syster«.

15. Vad har jag då för hopp, vem kan skönja någon lycka för mig?

16. Går hopp och lycka med mig till dödsriket, skall de följa mig ner i mullen?