Job 18 SKB
1. Sedan tog Bildad – shoaiten [Job 2:11], till orda och sa [svarade Job]:
2. Hur länge ska ni [plural] jaga (kasta nät) efter babbel (prat – hebr. milah)? Förstå (avgör), sedan kan vi tala. [Hittills har Elifaz, Bildad och Tsofar alltid riktat sig mot Job i singular. Här frågar nu Bildad ”Hur länge ska ni”? Som den andre talaren kanske Bildad tappar tålamodet, inte bara på Job, utan också på Elifaz som alltid talar före honom och ofta har långa anföranden. I nästa vers (vers 3) använder Bildad formen ”vi” (och inkluderar sig själv och sina två kompanjoner) så är det troligast att pluralformen här i vers 2 syftar på Job och kanske hans familj, eller Job och andra ”bedrövliga människor” i liknande situationer i ett bredare perspektiv. Skiftet från singular till plural gör att Bildad distanserar sig ytterligare från Job. Det är inte längre en person med ett namn, utan en bredare grupp som han ondgör sig över.]
3. Varför ska vi [jag, Elifaz och Tsofar] räknas som boskap [Job 12:7; 17:4, 10], betraktas som dumma (orenade – hebr. tamah) i era [plural] ögon. [Versen är svåröversatt. Ordet tamah används bara här, kan ha roten oren, men utifrån parallellismen finns en annan rot med betydelsen dum, vilket passar också här. Grekiska översättningen översätter: ”Varför har vi varit tysta inför dig som boskap?”]
4. [Bildad riktar sig nu direkt till Job:] Han som sliter sönder sin själ (sig själv – hebr. nefesh) i vrede [Job 5:2] skulle väl inte jorden bli obebodd för din skull eller klippan rubbas från sin plats?
5. Även (vidare, ja sannerligen), den gudlöses ljus ska slockna (försvinna – hebr. daach) och lågan i hans eld sluta lysa.
6. Ljuset i hans tält ska bli mörkt och lampan slockna (försvinna – hebr. daach) för honom. [Mörker förknippas med död, se Job 3:5; 10:21; 17:13. Lampa betecknar ofta fysiskt och andligt liv, se Job 21:17; Ords 13:9; 20:20; 24:20; Ps 18:29. David kallas ”Israels ljus”, se 2 Sam 21:17. I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se 2 Mos 25:37.]
7. Hans väldiga (spänstiga) steg ska bli kortare, hans egna rådslag ska fälla honom. [Beskriver en fysisk begränsning, men även bildligt hur den ondes gärningar hindras.]
8. [Sex synonymer för fälla/snara används i vers 8-11] Hans fötter leder honom till nätet (hebr. reshet; feminin) [Ords 28:9], han vandrar mot snaran (flätat fångstgaller – hebr. sevachah; feminin).
9. Snaran (hebr. pach; maskulin) griper hans häl, fällan (snaran; rövaren – hebr. tsamim; maskulin) [Job 5:5] håller fast honom.
10. Ett rep är gömt på marken, en fälla (hebr. malkodet; feminin) ligger på stigen (den upptrampade gångvägen) [hans vanliga väg].
11. Skräck (fruktansvärda tankar, terror – hebr. ballahah) skrämmer från alla håll, jagar (skingrar) honom steg för steg (hack i häl).
12. Olyckan hungrar efter honom (hans krafter sviker honom), hemsökelsen står redo att fälla honom.
13. Den äter (förtär) varje del av [gren/ven/muskel under] hans hud, den äter (förtär) hans kroppsdelar (”grenar”) – Dödens Förstfödde. [Båda raderna börjar på samma sätt med verbet äta/förtära (hebr. achal) följt av bad som beskriver en gren som på ett träd. I första raden är ordet sammansatt med ”hud”, och skulle kunna beskriva venerna som förgrenar sig i kroppen som ett grenverk. Kan också syfta på musklerna eller skelettet som är täckta med hud. Dödens Förstfödde kan vara en beskrivning på den värsta av all död. I det judiska kommentarsverket Targum kopplas uttrycket till fördärvaren/dödsängeln (2 Mos 12:23). Se även Upp 6:8; 1 Kor 10:10. En del tolkar det som när någon dör i förtid. Uttrycket hör troligtvis ihop med ”fasornas kung” i vers 14.]
14. Han slits bort från tryggheten i sitt tält, han förs bort till fasornas kung (en fruktansvärd död).
15. Det som inte tillhör honom bor i hans tält, svavel strös över hans boning. [Job 1:16; 1 Mos 19:24]
16. Rötterna under honom förtorkas och kronan (frukten, grenverket) över honom vissnar bort. [Uttrycket ”rötterna under” och ”grenarna över” är en s.k. merism – Bildad beskriver en fullständig utplåning av de onda från jorden. Hans frukt syftar ofta på barn och efterkommande.]
17. Hans minne utplånas från jorden, hans namn nämns inte i landet [”ute” – på fälten, torgen, gatorna]. [Ingen talar längre om honom, han försvinner bort från människors konversationer.]
18. Han knuffas ut (drivs/kastas ut) från ljus till mörker [till död, se vers 5-6] och från världen (den bebodda delen av jorden – hebr. tevel) förjagas han.
19. Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk, ingen överlevande finns i hans hus. [Att dö barnlös var en stor olycka, se 1 Mos 11:30; Dom 13:2; 1 Sam 1:2. Alla 10 Jobs barn var döda, något Bildad redan tog upp i sitt första tal, se Job 8:4.]
20. De som bor i väst (kommer efter – hebr. acharon) häpnar över hans dag, de i öst skälver av fasa (får rysningar). [”Hans dag” syftar på den dag då han förgås/straffas.]
21. Ja, så går det den orättfärdiges boning (hebr. miskan), detta är platsen (den position; riktning det går åt) för den som inte känner Gud (El).