Job 2 SFB98

1. En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Också Åklagaren var med ibland dem och trädde fram inför Herren.

2. Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade: "Från en färd utöver jorden, där jag har vandrat omkring."

3. Herren sade till Åklagaren: "Har du gett akt på min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Ännu står han fast i sin fromhet fastän du har uppeggat mig mot honom för att utan skäl förgöra honom."

4. Åklagaren svarade Herren: "Hud för hud. Allt vad man äger ger man ju för att rädda sitt liv.

5. Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet."

6. Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, jag ger honom i din hand. Men du måste skona hans liv."

7. Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan.

8. Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.

9. Då sade hans hustru till honom: "Står du ännu fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö."

10. Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?" Under allt detta syndade inte Job med sina läppar. Jobs tre vänner

11. När tre av Jobs vänner fick höra om alla de olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. De enades om att de skulle gå till honom för att visa sitt deltagande och trösta honom.

12. Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden.

13. Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.