Job 20 B2000

1. Sofar från Naama sade:

2. Jag blir så upprörd att jag måste svara, min bestörtning tvingar mig.

3. Jag får lyssna på kränkande klander, du har svarat mig med prat i vädret.

4. Vet du inte detta: Sedan urminnes tid, sedan människan blev satt på jorden,

5. varar de ondas jubel en kort stund, den gudlöses glädje ett ögonblick.

6. Om han också växer ända upp i himlen, om hans huvud når till molnen,

7. skall han ändå försvinna för alltid, som träck. De som såg honom undrar: »Vart tog han vägen?«

8. Som en dröm flyr han spårlöst bort, drivs undan som en syn om natten.

9. De ögon som sett honom ser honom inte mer, platsen där han fanns återser honom aldrig.

10. Hans söner måste gottgöra de fattiga, hans barn återlämna hans rikedomar.

11. Även om hans kropp är full av ungdomskraft måste den läggas i mullen.

12. Om än ondskan är söt för hans gom och han gömmer den under tungan,

13. är rädd om den, sparar den, håller den kvar i munnen,

14. förvandlas den när han svalt den och blir som huggormsetter i hans mage.

15. Det rika byte han slukat får han spy upp, Gud tvingar det ut ur hans buk.

16. Det är ormgift han suger i sig, och han dödas av huggormens tunga.

17. Aldrig får han skåda strömmar av olja, floder av honung och grädde.

18. Lönen för sin möda får han inte behålla, sin stora förtjänst får han ingen glädje av,

19. ty han har knäckt de svaga och övergett dem och roffat åt sig hus som andra byggt.

20. Eftersom han inte får nog i sin lystnad kan han aldrig rädda det han har kärt.

21. Hans glupskhet skonar ingen, därför skall hans välstånd inte bestå.

22. Mitt i sitt överflöd råkar han i nöd, med full kraft drabbar ofärden honom.

23. I sin lystnad får han mer än nog: Gud släpper lös sin glödande vrede och låter slagen hagla över honom.

24. Lyckas han fly från vapen av järn genomborras han av kopparbågen.

25. Han drar ut pilen ur ryggen, udden kommer ut ur hans lever. Han grips av ångest,

26. djupaste mörker väntar honom. Han förtärs av den eld som tänts för honom, och ingen i hans hus slipper undan.

27. Himlen röjer hans brott, jorden träder upp mot honom.

28. Hans hus spolas bort av floden, av vattenmassor på vredens dag.

29. Detta är den lott som beskärs en gudlös, den del som våldsmannen får av Gud.