Job 21 SKB

1. Då svarade Job och sa:

2. Lyssna uppmärksamt till mitt prat (hebr. milah) och låt dem bli er tröst.

3. Acceptera att jag talar och efter att jag talat, fortsätt håna.

4. För min del, är min klagan till en människa? Och om så, varför skulle jag inte vara otålig?

5. Vänd ansiktet mot mig (se på mig) och bli förskräckt och lägg er hand över er mun,

6. när jag kommer ihåg att jag darrar och skräcken griper i mitt kött.

7. Varför lever de onda, blir gamla och växer till i styrka?

8. Deras säd (deras barn) blir etablerad (finns kvar) inför deras ansikte och deras avkomma inför deras ögon.

9. Deras hus är tryggt, utan fruktan och Guds käpp [kortare klubba för att försvara fåren] är inte över dem. [Ps 23:4; Job 9:34]

10. Deras oxar paras och misslyckas inte, deras kor kalvar och kastar inte kalven (får inte missfall).

11. De sänder ut sina små som en flock och deras barn dansar (hoppar, skuttar, leker).

12. De sjunger med tamburin och kinnor-harpa och fröjdas till flöjtens röst (ljud).

13. De fullbordar sina goda dagar och plötsligt sjunker de ner i graven (sheol).

14. Och de säger till Gud (El): ”Lämna oss för vi önskar inte kunskap om dina vägar.

15. Vad är den Allsmäktige (Shaddaj) att vi skulle tjäna honom? Och vilken nytta skulle vi ha av att be till honom?”

16. Se, det goda är inte i deras hand. De ondas rådslag är långt bort från mig.

17. Hur ofta har de ondas lampa släckts, så att deras olycka kommer över dem, så att han ger smärta i sin vrede?

18. De är som halmstrån i vinden och som agnar som stormen sveper bort.

19. Gud (Eloha) gömmer (skyddar) åt sina söner deras synd. Låt honom bevara den åt sig och bli förtrogen med den.

20. Låt hans ögon se hans fördärv och låt honom dricka den Allsmäktiges (Shaddajs) vrede.

21. Vilken glädje har han i sitt hus efter sig (då han dör), när han ser sina månader bli färre (livet går mot sitt slut)?

22. Ska (kan) någon undervisa kunskap till Gud (El)? Det är han som dömer de upphöjda (kan betyda både att bli upplyft och att i högmod upphöja sig själv).

23. Den ene dör i sin kropps fulla styrka (vid god hälsa) och blir helt stilla och tyst.

24. Hans ämbar är fullt av mjölk och märgen i hans ben är fuktig.

25. En annan dör i själens bitterhet och har aldrig smakat det goda.

26. De ligger ner på samma sätt i stoftet och likmaskarna täcker dem.

27. Se, jag känner era tankar och råden som ni felaktigt inbillar er mot mig.

28. Eftersom ni säger: ”Var är furstens hus? Och var är tälten som de onda bor i?”

29. Har ni inte frågat dem som går förbi längs vägen, har ni inte synat deras kännetecken?

30. Eftersom en ond man är bevarad för ondskans dag och de leds fram till vredens dag?

31. Vem ska förkunna över hans ansikte, hans vägar? Vem ska belöna honom för det han gjort?

32. Och han är ämnad till gravarna och en vakt vakar över graven.

33. Dalarnas jordkokor är söta (tillfredställande) för honom, alla människor dras (lockas) efter honom och till hans ansikte ett oräkneligt antal.

34. Hur kan ni då trösta mig fåfängt? Av era svar återstår bara svek.