Job 23 SKB

1. Då svarade Job och sa:

2. Även idag är upproriskhet mitt bekymmer, min hand är tung över suckandet (stönandet).

3. Om jag bara visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning!

4. Jag skulle lägga fram min sak (rättsfall – hebr. mishpat) inför honom, fylla min mun med argumentation (tillrättavisning; mitt försvar).

5. Jag känner orden (pratet – hebr. milah) han skulle svara mig, och förstår vad han skulle säga till mig.

6. Skulle han tvista med (motsätta sig – hebr. riv) mig i stor kraft, nej, han behöver bara ta emot [lyssna på] mig.

7. En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare. [Job talar om sig själv som rättfärdig.]

8. Se, går jag framåt (mot öster – hebr. qedem) [möter solens uppgång] är han inte där, går jag tillbaka (västerut – hebr. achor) finner jag honom inte.

9. Gör han något till vänster [norrut om man står mot öster] skådar jag honom inte, vänder han sig till höger [åt söder] ser jag honom inte.

10. Men han vet min väg (vandringsväg, mina livsval – hebr. derech), när han prövat mig, kommer jag fram som guld. [Även om Job inte själv kan hitta Gud är han förvissad om att Gud känner honom och kan hitta honom. Gud känner den rättfärdiges väg (Ps 1:6) och den ondes, som han omkullkastar, se Ps 146:9. I tre punkter visas Jobs tro här: Han litade på att Gud kände till hans situation, han litade på att Gud prövade honom och att han skulle komma igenom prövningen som en bättre man.]

11. Min fot har hållit fast nära hans steg (vid hans spår), jag har följt hans väg (hebr. derech) utan att vika av.

12. Jag har inte övergett hans läppars bud, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.

13. Men han är den ende [oföränderlig, fast], vem kan stå honom emot? Vad han (hans själ – hebr. nefesh) vill, det gör han.

14. Ja, han fullbordar (ersätter – hebr. shalem) min beskärda del, och som dessa många [planer] med honom. [Versen är svårtydd.]

15. Därför bävar jag för hans ansikte, när jag tänker på det blir jag rädd för honom.

16. Gud (El) har gjort mitt hjärta försagt (jag tappar modet), den Allsmäktige (Shaddaj) har fått mig att bäva,

17. för jag fick inte förgås innan mörkret kom, han dolde inte den svarta natten för mitt ansikte. [Job 22:11]