Job 24 SKB

1. Varför har den Allsmäktige (Shaddaj) inga tider [för domstolsförhandlingar] i förvar? Varför får inte de han känner se hans dagar?

2. Gränser flyttas [5 Mos 19:14; Ords 22:28; 23:10], de rövar bort hjordar och för dem i bet.

3. Åsnan till de faderlösa för de bort, tar som pant änkans ko. [I denna kiastiskt strukturerade vers beskrivs offren som hjälplösa utan fäder/män. Nu berövas de sin boskap och möjlighet till inkomst.]

4. De tränger bort de fattiga från vägen (hebr. derech), alla ödmjuka (förtryckta) i landet måste gömma sig.

5. [De fattigas liv är hårt:] Se på vildåsnorna i öknen [Job 11:12], de går i sitt arbete tidigt och söker föda vildmarken ger bröd till deras unga.

6. På fältet skördar de [den tidiga skörden på våren med] foder som inte är deras eget och plockar sent (efterskördar/rensar – hebr. laqash) [överblivna druvor] från de ondas vingård [på hösten].

7. Nakna övernattar de (ligger de om natten – hebr. lon), utan kläder, de har inget att skyla sig med i kölden [på vintern].

8. Av störtskurar (slagregn) från bergen blir de helt genomblöta, i brist på skydd trycker de sig mot (omfamnar/kramar de) klippan.

9. De [de ogudaktiga] sliter den faderlöse ifrån moderns bröst, och av den fattige tar man pant. [I vers 3 tog man deras djur, här går man längre i ondskan – tar deras barn.]

10. Nakna går de, utan kläder [substantiven är identiska med vers 7a], hungrande bär de på kärvar.

11. Mellan deras murar pressar de ut olja, törstande trampar de vinpressen. [Omgärdade av säd, oliver och vindruvor hungrar och törstar de förtryckta.]

12. En ringa grupp människor (hebr. mat) utanför staden jämrar sig, från slagna själar stiger ett rop i smärta, ändå anklagar Gud (Eloha) ingen för att ha gjort fel (hör inte deras böner).

13. Andra har blivit fiender till ljuset, de känner inte dess vägar (livsval – hebr. derech) och håller sig inte på dess stigar (upptrampade gångvägar – hebr. netivah).

14. Vid ljuset (i gryningen) stiger mördaren upp, för att dräpa den betryckte (ansatte) och fattige, och om natten blir han tjuvars like. [Samma man som stjäl om natten, mördar vid gryningen för att inte bli påkommen.]

15. Äktenskapsbrytarens [maskulin] öga spanar efter skymningen, han säger (tänker): ”Inget öga får se mig” och döljer (täcker) sitt ansikte.

16. Vid mörkrets inbrott bryter de sig in (gräver – hebr. chatar) [via väggen] i husen, om dagen låser de in sig. De känner inte ljuset,

17. för alla dem, morgonen är som djupt mörker (dödsskuggan – hebr. tsalmavet) för dem, de är väl förtrogna (är vänner) med djupt mörker (hebr. tsalmavet).

18. De är skum (snabbt/lätt – hebr. qal) på vattenytan [de består inte, se Job 7:6; 9:25], förbannad (lätt, flyktig – hebr. qalal) är deras mark i landet, han går inte längre till vingårdarna.

19. Som torka och hetta slukar snövatten, så slukar Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket] den som har syndat (missat målet – hebr. chata).

20. Glömmer honom gör moderlivet [som är hans hem i livets start], frossar (gillar sötman av hans kropp) gör likmaskar [vid livets slut], inte längre är han ihågkommen. Bryts som ett träd gör orätten.

21. Han går på vall på (äter; frossar på) den ofruktsamma, som inte kan föda och är inte god mot änkan.

22. Ja, ändå rycker han [Gud] bort de starka genom sin kraft; när han griper in kan de inte vara säkra för sitt liv.

23. Han ger dem trygghet och vila, men hans ögon vakar över deras vägar (livsval – hebr. derech).

24. De är upphöjda för en kort tid, sedan är de borta, de slås ner och skördas som alla, de vissnar som axens toppar.

25. Om det inte är så, vem kan visa att jag ljuger och göra mitt prat (hebr. milah) om intet?