Job 27 SKB

1. Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

2. Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt, den Allsmäktige (Shaddaj) som har förbittrat min själ

3. – för så länge jag har min livsande i mig [1 Mos 2:7] och Guds (Elohas) Ande (hebr. roach) i min näsa –

4. aldrig att mina läppar skulle tala orätt eller min tunga tala svek.

5. Låt det vara fjärran från mig att jag skulle ge er rätt! Till min död vidhåller jag min oskuld.

6. Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte, mitt hjärta förebrår (ger mig skulden) mig inte för någon av mina dagar.

7. Låt min fiende stå som den skyldige, min motståndare som orättfärdig.

8. För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa), när Gud (Eloha) rycker bort hans liv (själ – hebr. nefesh)?

9. Kommer Gud (El) att höra hans rop när nöden drabbar honom?

10. Kan han glädja sig över den Allsmäktige (Shaddaj)? Kan han ständigt åkalla Gud (Eloha)? [De retoriska frågorna i vers 8-10 förväntas ett negativs svar.]

11. Jag vill lära er om Guds (Els) hand, den Allsmäktiges (Shaddajs) tankar vill jag inte dölja.

12. Se, ni har ju själva alla sett det, varför kommer ni då med detta – tomhet prat? [Versen avslutas med substantivet och verbet för tomhet (hebr. hevel havel) och beskriver ”tomt prat”.]

13. Detta är den onda människans lott hos Gud (El), det arv som den hänsynslöse (våldsverkaren) får av den Allsmäktige (Shaddaj).

14. Om hans barn blir många – [så är det] för svärdet, hans avkomlingar får inte mätta sig med bröd. [Alla tre Jobs kompanjoner kopplade barnens öde med Jobs synd, se Job 5:4; 8:4; 18:19.]

15. De som överlever honom läggs i graven genom död [dödlig sjukdom] och deras änkor gråter inte över dem. [De som överlevde krig och svält (vers 14) dog av pest, se Job 18:13; Jer 15:2; Upp 6:8.]

16. Om han samlar silver som stoft och lägger kläder på hög (hebr. kon) som lera. [Sak 9:3]

17. Fastställd (bestämd – hebr. kon) och rättfärdig blir han påklädd och silver oskyldigt delas upp. [Vers 16-17 formar en kiasm där flera ord upprepas. De ogudaktiga kan samla pengar och kläder (som var dåtidens investeringar), men de kommer komma till de rättfärdiga i sinom tid.]

18. Han bygger sitt hus som en mal, likt ett solskydd (temporärt skydd – hebr. sukkah) som väktaren gör åt sig. [Jes 1:8; 4:6; Jona 4:5]

19. Rik går han till sängs – och samlar inte [mer], när han öppnar sina ögon är allt borta. [Även om verbet samla (hebr. asaf) behöver något mer ord, så är budskapet helt klart: rikedom kan försvinna över natten!]

20. Som vatten [vågornas kraft eller störtfloden] griper fasorna honom, natten rycker (stjäl) bort honom som stormen.

21. Östanvinden lyfter honom och han är borta, den sveper i väg honom från hans plats.

22. Den vräker sig mot honom utan förskoning, han försöker fly för dess kraft.

23. Den klappar (hebr. safaq) sina händer mot honom och visslar (hebr. sharaq) åt honom från hans plats.